LeMarc har aldrig låtit bättre
PETER LEMARCKärlek i tystnadens tid(RCA/Sony BMG)PPPP
"Det som håller oss vid liv" (2003) var en nödvändig skiva, en uppgörelse med en mörk period, en dörr till något nytt och inte minst ett sunt livstecken. Sedan kom "Sjutton sånger" där han erövrade sin egen låtskatt på nytt genom att rädda den från dess ursprungliga, hårt daterade produktionsideer. Det är först nu vi kan utbrista "feng shui" och konstatera att golvet är svabbat och papperskorgarna tömda. Nya vita ark att skriva på och - voila - den första "riktiga" LeMarc-plattan på tio år är ett faktum.
Artisten har själv beskrivit verket som "en besvärjelse mot ledan" och bland annat titelspåret präglas av tankar och känslor kring tvåsamheten på andra sidan förälskelsen, fördjupande relationer och barn som vuxit upp och flyttat ut. En slags "Vad hände sen?", efter strofen om att "lamporna tänds och publiken går ut".
Han har haft den klassiska låtskrivarrollen som utgångspunkt den här gången, försökt att skriva utan skygglappar, utan att tänka på hur låtarna kommer att upplevas när han sjunger dem.
Okej, här finns kanske inte någon ny "Drivved", "Ge henne tid" eller "Little Willie John", men om spjutspetslåtarna saknas är det en desto mer homogen skara kompositioner som avlöser varandra. LeMarc själv är mer än någonsin en naturlig länk mellan sin älskade amerikana och det genuint svenska. Det blir lika delar Tupelo och Bagarmossen och resultatet är klädsamt för att uttrycka det försiktigt.
Det mesta har ledig passform, mer "Små simpla ting" än "Håll om mej". Mogna kärleksförklaringen "Ma cherie ma femme" är tydligt besläktad med blågula klassiker som "Flickan i Havanna" och "Råd till dig och mig".
Jag vet inte hur många gånger Johan Lindström har hyllats i den här tidningen. Många är det i vart fall. LeMarcs medproducent har förmågan att känna sina klienter på pulsen och plocka fram det bästa ur dem. Så även här.
Några av landets främsta musiker borgar för jordiga färgskalor och här finns gott om organisk snickarglädje. Lyssna på den tärda saxofonen som smyger omkring "Alldeles söder om ingenstans", fotstampet i "Förälska mej!" och bakgrundshummandet i "Minus fyra". Tänk att få uppleva en sån lustfylld inspelning!
Det är möjligt att du unnar dig både "Kärlek ..." och Winnerbäcks nya om lönekuvertet tillåter. Det handlar förstås om två väsenskilda plattor, men det går inte att blunda för artisterna delvis har samma målgrupp. Ska du välja bara en så är det denna.
Helgen står för dörren. Får jag tid ska jag också sova en stund till "Kärlek i tystnadens tid".
Så jobbar vi med nyheter