Många affischer och tidningsurklipp har det blivit. Här finns material om bland andra Kjell-Bertils och Lennes me' Bitte.
I cirka 30 år har han samlat på Piteårelaterade prylar och bilder och delat med sig av berättelser och kunskap. Han har tagit emot mängder av föremål och bilder som folk har skänkt. De senaste objekten är en overall från Strömbackaskolan och en modell av Piteå kyrka.
– Nu får jag många saker. Förr fick jag betala, säger Leif Lidman när han tar emot PT.
Wallsténs järn finns representerade med en imponerande samling kalendrar. Ovan syns en rad påsar från Piteåföretag genom tiderna.
Just nu är han extra intresserad av berättelser och föremål från Strands glass, men säger att det inte finns särskilt mycket dokumentation därifrån.
Många blir påminda om saker de hört berättas när de får se föremålen i Piteåsamlingar.
– Ta bara historien om Svartudden. Mor- och farföräldrar kan berätta att ”där dansade vi”. Det var ju en stor festplats som hade väldigt stora artister. Många förstår nog inte hur stort Svartudden var.
Kaféporslin, däribland föremål från Svartudden, ligger honom särskilt varmt om hjärtat. På hyllorna känns föremål från Ekbergs konditori och restaurang Riddarkällar’n igen.
– Nostalgi behöver folk i dessa tider. Och nu extra mycket, vi har så mycket annat att tänka på som är elände.
Vox, Merrymakers, Rock Set, Jeanette och Grabbarna, EFS manskör, Heffaklump, Focus 5 och Kjell Bertils finns bland de många Piteårelaterade skivorna.
Elever vid Ljungskolan gjorde den här fina miniatyren av Storfors och Bergsvikens ångsågar. Även festplatsen Öholma finns med.
Sedan samlingen bytte lokaler i våras har det blivit mer lättöverskådligt. När PT hälsar på hjälper Lennart Lundqvist hjälper honom mycket med bilder. Jenny Johansson, som är dekoratör, har hjälpt honom att disponera lokalerna som PNF sponsrar med.
Hans inställning är att allt och alla – föremål och människor – har en berättelse.
– Jag uppmanar folk att dela med sig av det man har. Saker berättar mycket för mig. En träpenna från Lundbergs skor, när användes den?
Känner du att du gör en kulturgärning?
– Jag tycker faktiskt att jag gör det. Jag gör det möjligt för folk att uppleva kultur med historiska förtecken. Samlingen har en mer personlig touch. Här får man hjälp att gå runt. Tanken är att det ska vara hög servicegrad. Jag kan inte allt om alla grejer, men jag vet väldigt mycket om dem jag har.
Orkestern Opus med bland andra Håkan Norberg finns representerade med en skylt och ett kassettband.
En kostym från Kommunala musikskolan, en hillebard från en Disneyfilm och väldigt mycket annat ryms i Leif Lidmans samlingar. På torsdagar håller han öppet för allmänheten.
Leif Lidman är allmän egendom bland Piteåbor som stoppar honom på gatan för att prata om gamla Piteå.
– Men så länge jag tycker att det är roligt är det inte hela världen. Man kan hamna i väldigt trevliga diskussioner.
Han spinner vidare:
– Jag skulle vilja ha ett forum där man bara kan sitta ner med folk och prata om saker som varit. Kanske bara sitta på en parkbänk och bjuda in folk att komma och dela med sig av sina berättelser.
Beliva, Bloms möbler och Strands glass står det i botten av några av de askkoppar i glas som finns i samlingen. "Nästan alla rökte ju förut" konstaterar Leif Lidman.
En enkel reklambörs från Bengt Sport där Leif Lidman en gång började sin bana, som skoltrött tonåring på Strömbacka slussades han in. ”Jag är evigt tacksam till Bengt, en fantastisk människa som litade på en och gav mig en chans”
Då mycket av samlingen består av minnessaker, reklammaterial och fotografier hamnar tyngdpunkten helt naturligt på 1900-talet. Besökarna får se pennor, vimplar, prydnadsföremål, kläder och mycket annat, det mesta kopplat till Piteå.
En av de mer märkvärdiga prylarna är den hillebard som bevarats från Disneys inspelning av 60-talsfilmen ”Hans Brinker or The Silver Skates” där vissa scener gjordes vid Bondön i Piteå skärgård.
Vid resor, exempelvis till USA, har Leif Lidman massor av Piteåmaterial med sig för att marknadsföra sin stad.
– För mig är Piteå kanske inte allt, men nästan. Jag slåss för Piteå om vi ska slåss. Vem ska göra det annars?
Svartuddens festplats och dess skapare Sven Bäckström finns förstås representerade.
Riddarkällarn'n på Aronsgatan har en fin kaffeservis i Leif Lidmans samling.
Leif Lidman är full av tankar kring sin stad. Han beklagar att pandemin kom precis i samband med det stora jubileet och tycker att Piteå ligger efter flera grannkommuner när det gäller evenemang.
– Piteå saknar ett Eiffeltorn. Då menar jag inte ett torn i den bemärkelsen, men den plattformen för besökare. Vi borde kunna åstadkomma någonting som genererar folk och är lite unikt för Piteå.
Om än han har svårt att säga exakt varför, tycker Leif Lidman utan omsvep att Piteå är bäst, men han efterlyser samtidigt ett engagemang hos den enskilde medborgaren.
– Ska vi ha en stad som vi ska bo och verka i, då måste vi ha ett driv att den ska leva. Som Pitebor har vi en skyldighet att skapa en medvetenhet om Piteå. Folk kommer hit av någon anledning. All respons från folk på gatan värmer.
– Jag är världskänd i Piteå. Många vet vem jag är – och resten vet jag. Så är känslan. Att det sedan är så positivt gör det ännu roligare.
Nyckelringar, flasköppnare, vimplar och mycket mer finns att beskåda i Piteåsamlingar.
En affisch från 1971 när Piteå jubilerade, samt en nyinkommen overall från Strömbackaskolans praktiska utbildningar.
Leif Lidman har dock känslan av att folk månade mer om varandra förr i tiden.
– I dag är det mycket ”jag har gjort” och ”Jag kan”. På 60-talet umgicks man på ett annat sätt. Nu ska man nästan boka tid hos folk om man ska hälsa på någon. Förr klev man in, sa hej och blev kvar till kvällen och satt och spelade kort.
– En del säger att allt var bättre förr. Så var det kanske inte, men det var ett annat klimat bland människor.
"Tellefon 71" står det på skohornet i trä från Lundbergs skor. Det säger en del om hur gammalt det är.
En lång rad fotografieri svartvitt och så plötsligt en affisch från Facefront-festivalen 1992. Kontrasterna är många.