ROCK/POP. Det finns kändare 60-talsband, men The Kinks särpräglade pop har tveklöst stått sig bra i konkurrensen och vid 63 års ålder visar bandets motor Ray Davies hur man musikaliskt åldras med värdighet. Han är fortfarande en låtsnickrare av rang med förmåga att skriva melodier som fastnar. På nya "Working man’s cafe" bjuder han på smakfull pop, men kan också bita ifrån. Det finns en sympatisk värdighet som tilltalar. I struttigt omedelbara "Vietnam cowboys" har han synpunkter på globaliseringens framfart och i titelspåret sjunger han nostalgiskt om stadsbilder som försvinner för att ge plats åt allehanda köptempel. Varje sång är en liten novell och man fångas lätt av den tragikomiska "Morphine song" och ilskna "You’re asking me". Ray Davies har en fin och obesvärad röst som emellanåt påminner om Bowies och i "In a moment" är det, jag lovar, Claptonfeeling. Det här är en skiva att spela många gånger.
