ROCK. På sin debut säger sig Rowdy Ramblers ha växt ur garagebandkostymen och blivit en rock’n’roll-orkester med monoton punknerv. Och visst rockar bandet stundtals hårt på "Blessed by the tide turn" och när man får till det som i dova "Blackened sea" finns en spänning. Problemet är att upptempolåtarna inte är lika angelägna och när den känslan infinner sig beror det oftast på att låtarna är för svaga. Ett annat svaghetstecken är att sångaren Erik Bystedt nog inte riktigt håller måttet när han ska kräma.
Rowdy Ramblers med uttalade förebilder som Patti Smith och The Stooges borde träffa en gammal rocker som undertecknad perfekt i mage och hjärta, men det mesta går tämligen spårlöst förbi. Och inte heller hittar jag den utlovade gömda covern på Patti Smiths "Rock’n’roll nigger".
