Något som slog Gustaf Nilsson under reportageresans gång är att han tycker synd om vissa kommuner. "Kommunerna tar en stor risk och de tar stora lån. Om satsningarna inte blir av så tror jag tyvärr att det är skattebetalarna som får ta smällen. De får ta en oproportionerlig risk. Jag tycker att staten borde hjälpa till mycket mer."
Anledningen till de upprörda hundarna tror Gustaf Nilsson bottnar sig i en ny löparjacka som han drog på sig inför löprundan julen 2021.
– Som en riktig Stockholmare hade jag köpt en ny löparjacka där hela tyget är reflex. Jag tänkte att den var perfekt och att jag i alla fall inte skulle bli påkörd. Sedan märkte jag att varenda hund jag mötte blev helt galen, de började skälla och slita i kopplet och jag fattade inte vad det var för fel, berättar han.
Men vi tar det från början. Gustaf Nilsson växte upp i Rosvik och flyttade sedan med mamma till centrala Piteå när han var omkring tio år. Där bodde han fram till han var nitton år och bestämde sig för att flytta till Stockholm efter gymnasiet.
– Studenten var en fredag, lördagen var jag bakis och på söndagen skjutsade mamma mig till busstationen.
Gustaf Nilsson, som har ett stort matintresse, tog studenten från restauranglinjen på Strömbackaskolan. I Stockholm väntade ett kockjobb som sträckte sig över ett år, men tanken om att utbilda sig till journalist pockade på. En helg besökte han Kalix folkhögskola och på den vägen hamnade han återigen i norr. Därefter var det journalistjobb på bland annat Göteborgs-Posten och Expressen som gällde. Numera kan han, förutom titeln presschef på ett stort kanadensiskt it-bolag, även titulera sig som författare.
– Jag fick hålla i boken för första gången för två veckor sedan. Det var surrealistiskt. Jag vågade inte öppna den ifall det skulle finnas feltryck. Jag fick be min sambo bläddra igenom den, säger Gustaf Nilsson.
På omslaget syns flera illustrationer som symboliserar Norrbotten. Vattenkraft, rennäring och industrisatsningar för att nämna några.
Så tillbaka till boken med titeln "Det luktar pengar – Ett reportage om grönt stål, tyska lyxturister och norrbottniskt revanschbegär". I samband med adrenalinpåslag och julledighet började en idé om en bok, som han haft med sig en tid, att ta form.
– Jag hade börjat fundera på industrisatsningarna och på mitt dåvarande jobb frågade många kollegor om vad som hände med till exempel Northvolt. Mitt i adrenalinpåslaget började jag fundera på om det inte fanns en berättelse, men jag visste inte då hur allt hängde ihop med till exempel LKAB, SSAB och Northvolt. Jag kände bara att det händer så mycket här och att det puttrar överallt.
Gustaf Nilsson bestämde sig för att gräva djupt i åtta norrbottniska kommuners historia för att ta reda på var de kommer ifrån, var de är just nu och vart de är på väg. Varje ort har ett eget kapitel. Till en början provade han att ha intervjuerna på distans från Stockholm, men den metoden fick han byta ut.
– Jag kände att intervjuerna aldrig lyfte. Jag behövde ta mig dit fysiskt för att prata med folk. Så jag har lånat min mammas Volvo och under förra hösten kuskade jag runt till de olika orterna med Piteå som bas. Totalt blev det 200 mil. En grej som måste bli bättre är ju alla farliga vägar i Norrbotten, säger Gustaf Nilsson och fortsätter:
– Kudos till min mamma som lånade ut bilen.
Men det är inte bara bil som mamma lånat ut.
– Hon jobbar som bibliotekarie på stadsbiblioteket och jag kan verkligen skicka en ros till alla där för att jag har fått låna rum att sitta och jobba i. En stor del av boken är skriven där, säger Gustaf Nilsson.
Förutom de norrbottniska kommunerna så har även Skellefteå kommun fått ett eget kapitel.
– Det gick inte att komma runt, det händer så mycket där och framför allt är de först ut i den här omställningen.
För honom själv är kapitlet om Älvsbyn en viktig del i boken på ett personligt plan.
Gustaf Nilsson med Piteå stadshotell i bakgrunden. "Byggnaden har väldigt mycket historia och för mig som har vuxit upp här så har jag varit där i många sammanhang. Fester, middagar och luncher."
– Min mammas släkt är från Älvsbyn. Det kapitlet betydde väldigt mycket eftersom jag fick sitta med mormor och hon fick ta fram gamla artiklar och berätta om hur det var när hon var liten.
Det finns även en koppling till Polarbröd som kunde redas ut.
– Lennart, min gammelmorfar, hans bror var med och startade Polarbröd. Alla bröder var bagare och min gammelmorfar startade ett bageri i Vistträsk, berättar Gustaf Nilsson och fortsätter:
– Det var väldigt kul att få gräva i min släkthistoria. Det trodde jag inte att jag skulle få göra när jag skrev om gröna industrier.
När det kommer till kapitlet om Piteå så säger Gustaf Nilsson att det var det absolut svåraste att skriva.
– Jag insåg att jag inte skulle kunna skriva det med helt nyktra ögon. Jag kände att varje gång jag pratade med en Piteåbo så satt vi bara och sa hur bra Piteå är.
Gustaf Nilsson skriver om flera aspekter av det som just nu händer i norra Sverige, bland annat om hur turism och energifrågan är starkt kopplade till varandra. "Hur ska det hänga ihop att bygga vindkraftverk och samtidigt sälja norra Sverige som en destination. Jag har svårt att se hur det inte ska krocka. Även samer och deras möjlighet att bedriva rennäring påverkas."
Till det kapitlet har Gustaf Nilsson bland annat intervjuat entreprenörerna Niklas Berg och Staffan Persson.
– Jag är väldigt Piteåkär men jag försökte verkligen se nyktert på det, ta ett steg tillbaka och se vad Piteå är med alla kommuner runt omkring. Skellefteå i söder med Northvolt och Boden i fyrkanten med H2GS och Luleå där det händer massor. Min ingång till Piteå var egentligen: "Det händer så mycket runt omkring, varför händer det ingenting här?"
Vad landade du i?
– Jag hade missuppfattat allt. Jag ställde frågor till alla om att varför händer det ingenting, varför försöker ni inte få hit en stor industri. Sen förstod jag med tiden att man kanske är nöjd med det man har, man ser ett värde i det småskaliga med mycket familjeföretag, säger Gustaf Nilsson och fortsätter:
– Jag tror det är bra att acceptera att alla behöver inte göra som Skellefteå, man behöver inte bygga om en hel stad. En kommun som Piteå har hittat sin väg och förhoppningsvis är det rätt väg för dem.