LÀgerresa vÀnde konfirmationskris till succé
Vad fÄr unga i dag att vilja konfirmera sig? För tvÄ Är sedan konfirmerade sig 18 ungdomar genom PiteÄ stadsförsamling - Äret dÀrpÄ steg siffran plötsligt till 69. Succén handlade om en ny konfirmationsresa till Göteborg och Liseberg - en upplevelse som fÄ ungdomar ville missa. PT:s reporter Laila BÀckström och fotograf Maria Johansson följde med pÄ Ärets lÀger - som blev sÄvÀl en yttre som inre resa för deltagarna.
Kim Granberg och Olivia Widegren höll sig oftast nÀra varandra.
Foto: Maria Johansson
Sista Ären har antalet konfirmander i församlingen blivit allt fÀrre - Ärets konfirmation med lÀger till JÀckvik lockade totalt bara 18 ungdomar, varav Ätta frÄn den egna församlingen. Riktigt, riktigt dÄliga siffror.
PÄ direkt uppdrag av kyrkoherde Stieg Berggren ska gruppen försöka komma fram till en lösning pÄ hur fler ungdomar ska vilja konfirmera sig igen - uppmaningen Àr "satsa".
Det Àr Maria Berg som klÀcker idén om att istÀllet sÀtta ihop en veckas lÄng konfirmationsresa till Göteborg. DÀr finns en annan vegetation, klipporna, det salta havet och sÄ det riktiga lockbetet - Liseberg.
PÄ det första informationsmötet med förÀldrar kommer 55 ungdomar. Till sist blir det hela 69 ungdomar som följer med pÄ konfirmationslÀgret till VÀstkusten - succén Àr ett faktum.
Söndagen den Ättonde juni 2008. NattÄget pÄ vÀg ner mot Göteborg dundrar fram genom skogarna och ombord finns 62 unga konfirmander frÄn PiteÄ. För mÄnga Àr det första gÄngen de reser utan sina förÀldrar, mÄnga har heller aldrig varit i Göteborg, en del knappt utanför Norrbotten.
15-Äriga Maria Wikman har dock varit i Göteborg tidigare, pÄ fotbollsturneringen Gothia Cup. Hon gillar att resa och drömmen Àr att bli flygvÀrdinna.
- Jag tycker om att Äka tÄg och flyg, att vara pÄ vÀg nÄgonstans till nÄgonting som ska hÀnda ...
Hur stor del har Göteborgs-resan i att du konfirmerar dig?
- En stor del, mer Àn halva tror jag. Jag skulle aldrig ha Äkt Storstrand i tvÄ veckor för att konfirmera mig.
Varför konfirmerar du dig dÄ?
- För att fÄ Äka till Göteborg, men ocksÄ för att lÀra kÀnna nytt folk. Snart börjar man ju pÄ Strömbacka, men jag kÀnner mest bara dom i min klass, och vi har gÄtt i samma klass sedan i sexÄrs.
I ledarvagnen sitter Peter Werner, Viktor Fredriksson och Sara Andersson, församlingens informatör, och dricker kaffe och Àter bullar. Sara kallar sig skÀmtsamt för lÀgrets "mamma". Peter Werner fungerar som lÀgerchef och Àr
ytterst ansvarig om nÄgonting hÀnder.
Trion menar att de Ă€r ett ett samspelt, taggat team som under en hel vecka, utan oro, tagit pĂ„ sig huvudansvaret för alla dessa ungdomar. Med pĂ„ resan finns ocksĂ„ ytterligare ett gĂ€ng konfirmander med ledare (totalt 14 personer) frĂ„n Ăjebyn. Allt som allt handlar det om ett 90-tal personer som ska transporteras frĂ„n PiteĂ„ ner till Göteborg och tillbaka igen.
- MÄnga sÀger ju: "Herregud! Att ni vÄgar Äka ivÀg med sÄ mÄnga ungdomar!" Men i fjol gick det hur bra som helst, sÀger Sara Andersson, som inte tvekade en sekund nÀr hon blev tillfrÄgad om att följa med Àven i Är.
Peter Werner och Viktor Fredriksson menar att det Àr en fördel att de har hunnit trÀffa ungdomarna en hel del innan Göteborgsresan. Konfirmationen startade med ett upptaktslÀger i Fagervik redan i september förra Äret, sedan har man trÀffats ungefÀr en gÄng i mÄnaden i tre smÄgrupper och konfirmanderna har Àven gÄtt pÄ en gudstjÀnst i mÄnaden.
NÀr blir det lugnt i kvÀll?
- Ja, konduktören sÀger ju att det ska vara tyst klockan elva sÄ det kör vi förstÄs stenhÄrt pÄ. Vi stÀller oss i gÄngen och hÄller koll - dÄ Àr det förstÄs nÄgra av ungdomarna som tittar ut lite dÄ och dÄ för att se om vi stÄr kvar och det gör vi, sÀger Peter Werner.
FrÄn en av killarnas kupé intill hör glada skratt, tjut och dunkar.
Ett gÀng grabbar kommer inspringande:
- Usch, det var nÄgon som fes!
- Ha, ha! Ja, att nÄgon fiser Àr vÀl det vÀrsta som kan hÀnda i en killkupé, menar Peter Werner.
Skateboardkillen Martin Hanssen sticker in sitt mörka huvud i ledarkupén:
- Jag gillar inte den hÀr köttbullebaguetten det Àr rödbetor i den, Àr det nÄgon som vill ha?
I en annan av kupéerna Àr det fullt med bÄde tjejer och killar som "hÀnger":
- Det Ă€r nu det roligare har börjat! utbrister Ida Ăstlund.
Olivia Widegren och Kim Granberg ligger tÀtt tillsammans i en av slafarna.
- Vi kÀnde inte varandra innan och gÄr pÄ olika skolor, men vi trÀffades första gÄngen pÄ lÀgret pÄ Fagervik och för tre mÄnader sedan sÄ blev vi ihop, berÀttar Olivia.
Nu Äker de pÄ lÀger tillsammans igen, nu till Göteborg, och Àr sÀllan mer Àn en meter ifrÄn varandra:
- Det Àr klart att vi ska fortsÀtta att trÀffas i sommar, absolut! sÀger Kim.
Elin Stenvall konstaterar att hon hamnat i en kupé med tjejer som hon bÄde kÀnner och inte kÀnner.
- Det kÀnns bra, man kanske fÄr Àndra uppfattning om folk.
Klockan börjar nÀrma sig halv tolv, det har börjat skymma, men det Àr fortfarande bara skog, skog, skog utanför fönstret. Det sövande dunkandet har dock inte en sÄ sövande effekt pÄ ungdomarna som ledarna hoppas, men vid halv tolv Àr det relativt tyst.
Hela natten vakar dock tre nattvakter över ungdomarna - sÄ Àr det alla nÀtter pÄ lÀgret.
MÄnga av ungdomarna Àr slitna morgonen dÀrpÄ i restaurangvagnen.
NÄgra av tjejerna berÀttar fnittrande om en man, som endast iförd kalsonger och t-shirt kom in till deras kupé mitt i natten och skÀllde ut dem för att de levde om sÄ mycket att han inte kunde sova.
- Man sÄg typ igenom allt (skratt) Jag försökte ÀndÄ vara trevlig och sa att vi skulle försöka vara tystare, men han var verkligen jÀttearg, sÀger Maria Wikman.
Plötsligt hörs ett meddelande i högtalaren - det har uppstÄtt ett fel pÄ en vÀxel i AlingsÄs och tÄget Àr plötsligt strandsatt i Herrljunga, cirka Ätta mil frÄn Göteborg. Alla fÄr gÄ ut pÄ perrongen med sin packning. Peter Werner lyckats dirigera om de tvÄ bussarna som egentligen skulle ha hÀmtat gÀnget vid Göteborgs central - nu sker hÀmtningen i Herrljuga istÀllet. DÀrifrÄn ska gÀnget transporteras till basen: Stenungsö och StenungsögÄrden, vid havet nÄgra mil norr om Göteborg.
VÀntan i Herrljunga blir lÄng i stekande sol, lÀngs en trottoar vid en Hemköp-butik sitter ungdomarna pÄ sina vÀskor. FörvÄnansvÀrt fÄ klagar. NÀr Àntligen bussarna kommer Àr det mÄnga som somnar till en stund till de skönt kylande flÀktarna.
NÀr den vackra StenungsögÄrden tornar upp vaknar dock de flesta - gÄrden ligger högt pÄ en höjd och nedanför syns vattnet och klipporna. En fÀrja passerar förbi och hela platsen andas VÀstkusten.
- Ni har varit jÀtteduktiga! Det Àr inte lÀtt att bli stÄende vid vÀgen som vi blev i dag, men ni var tÄlmodiga och ni klarade det, berömmer Peter Werner.
Det framgÄr snabbt att ramar och regler Àr tydliga pÄ StenungsögÄrden - det Àr viktigt att passa tider, vÄrda sitt sprÄk och behandla andra vÀl. Den som exempelvis ertappas med att dricka alkohol fÄr Äka hem nÀsta dag pÄ förÀldrarnas bekostnad, och fÄr ocksÄ en rÀkning hemskickad för lÀgrets kostnad (7 000 kronor) som förÀldrarna fÄr betala.
Den som röker eller snusar utan förÀldrarnas tillÄtelse fÄr stÄ ut med att ledarna ringer hem och informerar dem.
NÄgon tjuvrökning mÀrks dock inte av, inte heller nÄgra svordomar. Det Àr mycket skratt och stÀmningen i gruppen pÄ ytan Àr bra. KvÀllens första samling i kapellet blir dÀrför ett uppvaknande för mÄnga:
- KvÀllens aftonbön kommer att bli mycket personlig, jag ska prata om nÄgonting som berört mig djupt, inleder Peter Werner.
NÀr han börjar berÀttar om sin skolgÄng som mobbad pojke blir det vÀldigt tyst inne i salen.
- Jag ser Àven att det förekommer mobbning hÀr, sluta med det! Respektera varandra istÀllet! Jag vet att ni innerst inne tycker om varandra. Jag Àr 46 Är gammal i dag, men vÄgar fortfarande inte gÄ först pÄ en trottoar om nÄgon jag kÀnner gÄr bakom mig.
Efter att alla sjungit "Du vet vÀl om att du Àr vÀrdefull" tillsammans sÄ sitter musikern Peter Tikkanen kvar och spelar en stund pÄ pianot, de som vill kan diskret smyga ut eller sitta kvar och lyssna.
Tonerna Àr vackra och berör. Det blir ett tiotal ungdomar som vÀljer att stanna kvar och fler tillkommer - vid elva tiden klingar tonerna frÄn pianot ut och det Àr dags att gÄ och sova. NÄgon sitter och grÄter, en del gÄr fram och ger Peter en kram, andra hÄller bara om varandra. Till sist Àr det dags att sÀga "god natt"
Linn Backeström Àr en av dem som berörs djupt:
- Det var vÀldigt starkt gjort av Peter, en av tjejerna satt och grÀt efterÄt, jag kÀnner henne inte, men gick fram och gav henne en kram och jag tror att hon blev glad - frÄn och med nu ska jag tÀnka mer pÄ hur jag Àr mot andra mÀnniskor.
Hon berÀttar att hon lÀrt kÀnna en mÀngd nya vÀnner pÄ lÀgret, vÀnner som hon sÀkert inte skulle ha trÀffat annars, mÄlet Àr att fortsÀtta att hÄlla kontakten hemma i PiteÄ.
Efter aftonbönen Àr det som att nÄgonting har hÀnt, Peter Werner och Viktor Fredriksson menar att de har sett det förr efter nÄgra dagars lÀgerverksamhet, plötsligt vÄgar ungdomarna slappna av och öppna upp, nya konstellationer bildas, man mÄste inte lÀngre sitta bredvid bÀsta kompisen nÀr man ska Àta, inte hela tiden umgÄs med dem man alltid umgÄs med hemma.
Trots att det nÀstan blÄser storm sÄ vÀljer mÄnga att gÄ ner och bada i havet.
- Jag Àr ju inte sÄ inne pÄ det hÀr med gud och sÄ, men jag kÀnner att jag blivit mer social hÀr, det Àr sÄ kul att trÀffa nya mÀnniskor. En del kÀnde man ju sen tidigare, andra kÀnde man lite grann sÄdÀr, men har lÀrt kÀnna bÀttre, sÀger Martin Hanssen som Äker skateboard och spelar basket pÄ fritiden.
Varför konfirmerar du dig?
- Mamma Àr kristen och visst har hon vÀl frÄgat: "Ska du inte konfirmera dig". Men det Àr ingen som har tvingat mig, jag ville sjÀlv... för att trÀffa nya mÀnniskor och sÄ för att fÄ Äka hit förstÄs, till Göteborg.
Vad tar du med dig?
- Jag har lÀrt kÀnna personer bÀttre och sÄ sÄ tar jag vÀl med mig en del kunskap ocksÄ. Sedan tycker jag ledarna Àr bra, dom har ett bra sÀtt och pratar lagom mycket om gud
För Elin Werner, dotter till Peter Werner, Àr detta med att Äka pÄ lÀger ingenting nytt:
- Jag har varit med pÄ olika lÀger Ànda sedan jag var liten. Nu kÀndes det som att jag ville uppleva det sjÀlv, men jag har fÄtt bestÀmma sjÀlv, det har inte varit nÄgon press hemifrÄn, det har bara kÀnts kul.
Efter att ha pratat med flera av konfirmanderna tornar en ganska klar bild fram: MÄnga Àr hÀr just för att de vill göra en resa, lÀra kÀnna nya mÀnniskor och resa sjÀlv för första gÄngen. Man Àr ute efter en upplevelse av nÄgot slag.
FörÀldrarnas Äsikter har spelat liten roll, för de allra flesta Àr inte heller presenter viktigt.
PÄ lÀgret pratas mest om etik, moral och vÀrderingar. Det Àr viktigt att ta stÀllning och vÄga sÀga vad man stÄr för - gud finns med hela tiden, men inte sÄ direkt och nÄgon "tro" tvingas inte pÄ nÄgon.
Tror du pÄ gud?
- Nej, nÄgot tror jag pÄ, men inte pÄ "gud" pÄ det sÀttet, nej, sÀger Maria Wikman.
- Jag vet inte... jag kan inte sÀga att jag inte tror, men inte heller att jag tror, sÀger Elin Werner.
Kompisarna Alva Edfast och Elin Lindammar utbrister unisont "Nej" nÀr de fÄr frÄgan om de tror.
- NÄgot tror jag pÄ, men inte pÄ gud ...jag vet faktiskt inte, sÀger Elin.
Pratas det för mycket om gud hÀr?
- Nej, det tycker jag inte - det pratas mest om att "Gud Àr den som vi vill att han ska vara".
Konfirmationen var tidigare en invigningsrit som symboliserade ungdomens intrÀde i vuxenvÀrlden.
Efter konfirmationen var det dags att börja arbeta. I dag Àr situationen en annan, efter konfirmationen vÀntar ett Är till pÄ högstadiet, sedan Àr det dags att börja vÀlja till gymnasiet.
Ăr man vuxen som 15-Ă„ring i dag?
- Nej, jag Àr en "fri ungdom" (skratt). Nej, det Àr man vÀl kanske nÀr man Àr 18 Är och myndig, eller nÀr man Àr 20 ungefÀr? sÀger Martin Hansen.
- Nja, jag Àr nog lite mittemellan sÄdÀr, nÀr man Àr 30 Àr man kanske vuxen, menar Maria Wikberg.
- Nej, jag Àr inte vuxen, jag tycker om att vara ett barn och det vill jag fortsÀtta att vara ett bra tag till, sÀger Elin Werner.
Danskillen Mattias Johansson berÀttar att han lÀrt kÀnna en helt del nya vÀnner pÄ lÀgret, tror pÄ gud gör han dock inte och konfirmationen har heller inte Àndrat pÄ den saken.
NÀr Àr man vuxen dÄ?
- Oj, jag vet inte! Kanske nÀr man börjar plugga pÄ högskola och flyttar till en egen lÀgenhet.
Att Liseberg Àr det stora mÄlet för mÄnga med resan stÄr helt klart. För prÀsten Viktor Fredriksson Àr det helt i sin ordning:
- Jag brukar sÀga att mÄlet med hela konfirmandtiden Àr att ungdomarna ska lÀra kÀnna sig sjÀlva, andra och Gud mer. Alla tre delarna Àr lika viktiga och lika prioriterade. Resan Àr en del av konfirmandtiden, sÀger Viktor.
Han menar att det viktiga inte Àr att ungdomarna "tror" utan kÀnner sig hemma i kyrkan, att de vÄgar och vill komma tillbaka lÀngre fram i livet, kanske för att gifta sig, eller om en kris skulle uppstÄ.
Det Àr examenskvÀll i Göteborg och de glada tjuten frÄn karusellerna, folkvimlet och trÀngseln blir en skarp kontrast till den lugna tillvaron pÄ gÄrden.
Ungdomarna drar ivĂ€g för att Ă„ka Balder, Flumride och andra fartfyllda Ă„kattraktioner. Klockan halv sju Ă€r det dock samling för inrĂ€kning och i vanlig ordning delas matsĂ€cken ut i strukturerad ordning. Ăven nĂ€r ungdomarna kommer tillbaka till gĂ„rden igen sent pĂ„ kvĂ€llen serveras kvĂ€llsmat, och sĂ„ blir det aftonbön.
Konfirmationsresan till Göteborg kostar PiteÄ stadsförsamling runt 60 0 000 kronor, för ungdomarna Àr det dock helt gratis. Man kan vara med hela veckan, uppleva en mÀngd saker och Àta sig mÀtt utan ett öre pÄ fickan.
Sex timmar pÄ Liseberg gÄr fort. I bussen pÄ vÀg tillbaka pratas det redan om "nÀsta tripp" till nöjesfÀltet som ska ske dagen efter, dÄ bli det Àven tid för shopping i Nordstan.
I dag konfirmerar sig cirka 44 procent av 15-Äringarna i Norrbotten - det kan jÀmföras med cirka 80 procent av 15-Äringarna för 35 Är sedan.
Den nya trenden ute i landet Àr att nischa konfirmationen: Det handlar om fotbollskonfirmation, hockeykonfirmation, rallycrosskonfirmation och teaterkonfirmation.
Problemet för Svenska kyrkan Àr just att fÄnga in ungdomarna som redan har sÄ mycket andra aktiviteter pÄ sin fritid, dÀrför har man börjat samarbeta man med exempelvis idrottsklubbarna.
Peter Werner och Viktor Fredriksson tror dock att konceptet "Göteborg" med duktiga musiker pÄ plats under lÀgerveckan kommer att hÄlla ett tag till, men en förnyelse mÄste sÀkert göras om nÄgra Är.
- Det som Àr roligt med att inte nischa konfirmationen Àr just att det blir sÄ mÄnga olika ungdomar frÄn olika bakgrunder som möts, som inte skulle ha trÀffats annars, det blir en vÀldigt dynamik i gruppen, menar Viktor.
PÄ midsommardagen i PiteÄ stads kyrka konfirmeras alla de ungdomar som lÀrt kÀnna varandra i Göteborg - de Àr sÄ mÄnga sÄ de mÄste delas upp i tvÄ grupper.
NÄgra traditionella kÄpor anvÀnds inte lÀngre, nÄgot "förhör" blir det inte heller. IstÀllet sjunger ungdomarna tvÄ lÄtar - varav en blir en raplÄt. Ett bildspel visas ocksÄ frÄn lÀgerveckan i Göteborg. StÀmningen Àr glad och uppsluppen.
EfterÄt blir det tid för kramar och lite tÄrar.
- Jag kommer ju att trÀffa de flesta igen eftersom vi spelar fotboll ihop, men det kommer aldrig att blir samma sak, menar Maria Wikman i vit/blÄ rutig klÀnning och med famnen full av presenter.
Konfirmationen Àr slut, men de som vill kan trÀffas pÄ ett ÄtersamlingslÀger redan till hösten.
SĂ„ jobbar vi med nyheter