Handväskan i bordet
Esther Eriksson stod där i lång kappa, stor hatt och med handväskan i hand. Beredd att uttala sig. Hon talade med kraftfull och bestämd röst om det moraliska förfallet i samhället och ansåg att tidningen, med sina "lättklädda" baddräktsflickor bidrog till detta.När man ser tillbaka på den tiden kan konstateras, så här i efterhand, att det var rejäla baddräkter som prydde damerna och absolut inte i några vågade poser.
Men för Esther Eriksson var varje offentlig exponering av klädplagg, som låg närmast huden, rena rama synden.
- Jag vill bara tala om för redaktören att nu har det gått för långt. Det är synd och skam det som tidningen låter läsarna ta del av. De lättklädda kvinnorna befrämjar sedeslöshet och är en fara för hela vårt släkte. Ni på redaktionen borde veta hut, sade Esther Eriksson bland annat i ett allt mer uppskruvat argumenterade.
Hon avslutade sitt anförande, rejält uppretad och kryddat med moraliska argument, att med att med en rejäl smäll slå handväskan i bordet.
Ester Eriksson blev på sätt och vis bönhörd, långt senare, då det inte längre kunde beredas utrymme för baddräktsflickor i tidningens spalter. Ett gott minne blev historien trots allt.
Satt i centralstyrelsen
Esther Eriksson föddes den 21 februari 1899 och hette Hortlund som ogift. Hon gick småskoleseminariet i Öjebyn och avlade där examen 1917. Hon tjänstgjorde sedan några år i olika mindre folkskolor. Fick tjänst som ordinarie vid Grundsel-Persbergs mindre folkskola 1917 och vid Klockarträsks mindre folkskola 1919 och blev vikarie vid Sjulnäs folkskola 1920 och sedan ordinarie vid Högbackens mindre folkskola samma år och biträdande vid Bölebyns folkskola 1922. Hon undervisade bland annat i slöjd. I Bölebyn blev Esther Eriksson kvar fram till pensioneringen men hade även en tid därefter vikariat inom Sjulnäs rektorsområde.Esther Eriksson var verksam i söndagsskolan, som var henne skötebarn och där hon lade ned ett uppoffrande arbete.
Hon fick också andra förtroendeuppdrag. En tid var hon ordförande i Piteåkretsens lokalstyrelse av småskollärarnas organisation och beklädde även många år posten som styrelseledamot i centralstyrelsen för Sveriges småskollärarinneförbund. Eriksson var också en period ledamot av kommunfullmäkige i Piteå lands,
Bland övriga uppdrag kan nämnas att hon var sekreterare i dåvarande Svenska landsbygdens kvinnoförbund, vars styrelseledamot hon var under några år liksom på det lokala planet i Bölebyn,
Ester Eriksson gifte sig 1933 med flottningskontrollanten Fritz Eriksson, född 1893, och blev änka 1960. Hon gick ur tiden 1975.