I sommar har Morgan Stenberg varit guide för skymningsvandringar i Piteå och på torsdagen i oktobermörkret är det dags igen. I förd cylinderhatt berättar Stenberg om häxor, rövare och skrämmande levnadsöden i Pite älvdal förr i världen. Han förklarar att han inte bara är guide utan också nattrackare, det vill säga en slags hantlangare åt bödeln.
Eftersom det är den tiden på året så har vandringen spetsats med berättelser om Halloweenfirandet som har tusenåriga traditioner bland kelterna på de brittiska öarna. I modern tid är det väl snarast ett kommersiellt jippo och ett tillfälle för barn att spöka ut sig och ge intet ont anande medborgare möjlighet att välja bus eller godis.
Tragiska öden
Men längs Piteås gator är det snarast lokala människoöden långt från de historiska allfartsvägarna som känns mest intressanta. Stenberg berättar om pigan Ingeborg Persdotters tragiska öde för de 17 personer, var av flera barn, som slutit upp på skymningsvandringen.
Maja Askenryd håller hårt i pappa Stefans hand och säger att hon inte vet om hon är rädd för något. En stund senare avspeglar hennes ansiktsuttryck något annat.
Majas storebror Erik är mer säker på sin sak.
– Jag är rädd för döden, men inte något annat.
På galgbacken
Fast nog är Ingeborg Persdotters öde fasansfullt så det räcker. Morgan Stenberg berättar hennes historia nådens år 1697 som slutar med att hon anklagas för att ha utdelat en förbannelse över prästfrun i Arjeplog. Hon befinns skyldig och halshuggs och bränns på galgbacken i Piteå.
Men innan hon dör hinner hon utdela en förbannelse över sin angivare Hans Friare som snart går samma öde till mötes.
Morgan Stenberg för oss under vandringen till galgbacken som ligger mellan hyreshusen på andra sidan Sundsgatan mitt emot Kalles pub. Stenberg fångar oss med sina berättelser och då och då höjer han rösten så att vi rycker till.
– Vet ni att hyresgästerna än idag kan höra mystiska skrik om natten, säger han olycksbådande i lyktans sken.
Eller är det kanske kroggästerna som rumlar hem i nattmörkret.