Kraftfullt och medryckande

ROCK. Det har gått 15 år sedan debuten "Generation terrorist" och kollegan Sandlund som är svag för de tidiga galna gatupredikanterna vill veta om tiden stått still, om de fortfarande förmår göra sånger som "Slash n’ burn" och "Motorcycle emptiness" och svaret är både ja och nej. Visst finns det viss glans i den politiska patinan även nu, men det frusna, lätt frustrerade uttrycket har i än högre grad övergått till att dofta hårdrock. En doft som förstärks av James Dean Bradfields hemfallenhet åt att ta i från tårna när han fraserar lätt desillusionerade rader och när dessutom trummisen Sean Moore är av den bombastiska sorten som gillar att mullra kraftfullt så måste man nog säga att Manic Street Preachers kostym vuxit sig större. Av någon anledning finns det nyanser av ett Guns ’n’ roses innan allt fuckade upp sig.

Att gitarristen Richey James har varit spårlöst försvunnen sedan 1995 har kanske också betydelse, men det har trots allt passerat några mer eller mindre rosade albumsläpp sedan dess. Så låt oss hålla oss i nuet och konstatera att "Send away the tigers" består av ett knippe kraftfulla låtar som kommer att blända alla som går i gång på melodiös rock med drivande gitarrer som gränsar till det där hårdrockiga som jag redan nämnt.

Själv är jag kluven, men måste i ärlighetens namn konstatera att det är svårt att hålla sig kallsinnig till det stundtals överdådigt medryckande. Och som någon slags grädde på moset kommer "Your love alone is not enough", en förvisso ramsigt banal, men trots allt oemotståndlig duett med sköna Nina Persson. Kanske skivans bästa spår, men det finns mer som fångar och säga vad man vill om James Dean Bradfield, men nog sjunger han med dedikation.

Och den där politiska patinan har, som sagt, viss lyster fortfarande som i rockabillygungande "Imperial bodybags", men att slänga in Lennons nakna "Working class hero" som dolt spår bara för att krama musten ur den kan jag ha vissa synpunkter på.

Kraftfullt och medryckande

MANIC STREET PREACHERSSend away the tigers(Columbia/Sony BMG)PPP