"Att äta är ett naturligt beteende som har blivit komplicerat.”
Det är ett påstående som passat in på en stor del av Liv Larssons liv.
– Jag har tänkt att om jag bara lärde mig mer om livsmedel, kaloriåtgång och hur jag skulle äta ”rätt” så skulle allt kännas okej. Jag läste böcker och tidningar, gick på hälsokurer, detoxade och provade olika bantningsmedel. Även om jag hade en ’normalvikt’ fanns alla tankar kvar och de tog enormt mycket kraft och tid. Ibland tänker jag: Vem skulle jag vara om jag inte nojat över att vara för tjock? Vad skulle jag då ha lagt all tid och kraft på?
Vill inte driva på
För fem år sedan började Liv skriva en bok som handlar om allt detta. Vissa perioder har arbetet helt legat nere, i andra perioder har hon testat olika hjälpmedel som senare hamnat i boken – bland annat en hunger- och mättnadsskala.
I våras blev ”Friheten på botten av chipspåsen” klar.
– Det finns otroligt mycket skrivet om mat, men jag ville komma åt kärnan. Många är trötta på dieter och hälsokurer. Jag vill förmedla att det finns hopp och att förmågan att känna igen olika behov kan tränas upp.
Liv berättar att hon ändå tvekade inför att ge ut boken.
– Jag vill verkligen inte driva på människors, speciellt kvinnors, tankar om att det är viktigt att vara smal. Oerhört mycket energi går redan åt till att fokusera på sitt utseende. Jag vill hjälpa människor hitta frihet, balans och njutning i sitt ätande.
Överviktigt vilt finns inte
”Min grundtanke”, säger Liv över kafébordet, ”är att vår kropp vet hur den ska reglera matintag i relation till den energi som vi gör av med. Men allt vi har lärt oss om vad som är ’rätt’ och ’fel’ har gjort att många tappat de inbyggda impulserna som handlar om hunger och mättnad.”
– För vem har sett ett vilt djur med övervikt? Vi vet också, men kunskapen har hamnat långt ifrån hjärtat. Att vara påläst är sällan negativt, men om vi inte gör det som är sant mot oss själva tar den inre kontakten stryk. Jag har mejlat med några killar som läst boken. De har levt väldigt kontrollerat, tränat hårt och ätit strikt – men de upptäckte att själen blev tillknycklad. Även om kroppen är stark håller det inte i längden.
Frosseri – en överlevnadsstrategi?
I sin bok utgår Liv från tanken på hur det fungerade när vi levde som jägare och samlare.
– Då kunde det gå långa perioder när man åt lite. Sedan fällde man ett stort byte och frossade. Människorna passade på att fylla sina fettreserver för knappare tider och på så sätt kan man hävda att frosseri är nedärvd överlevnadsimpuls, säger hon.
Sedan är frågan hur man ska hantera det i dagens samhälle, där matvarubutiken runt hörnet alltid är välfyllda med mat.
Barnen i Afrika och maten
Vem känner inte igen frasen: ”Tänk på barnen i Afrika”?
Ett stående argument från vuxna, både hemma och i skolan, när en del av portionen låg kvar på tallriken.
– Som barn var det frustrerande att det var så viktigt att äta upp. Det var inte hungern som bestämde när jag skulle sluta äta, makten låg hos maten på tallriken.
Som vuxen insåg Liv att hon kände skuld och skam om hon lämnade mat.
– Jag började medvetet lämna något vid varje måltid. Det gjorde att jag blev mer medveten om hur mycket mat jag la upp , vilket i sin tur ledde till att jag mer sällan slänger mat nu, säger hon.
Tröstad med sötsaker
Att reflektera över sin ätandehistoria kan ge ledtrådar till vad som påverkar ens ätande.Till exempel: Hur pratade ni om mat och vikt i din ursprungsfamilj?
– Många är vi också som tröstats med något sött när vi som barn var ledsna. ”Ta en kaka!”, ”Vill du ha en glass?”. Vi har lärt oss att äta när vi egentligen känt något kopplat till behov av stimulans, mening, gemenskap eller att bli förstådd. Det som är fint i sammanhanget är att det går att lära sig nya strategier, att lära sig känna igen vad man känner och behöver.
Fyra råd som kan verka enkla, men som Liv jobbat mycket med är:
* Ät när du är hungrig.
* Ät vad du vill.
* Njut av maten.
* Sluta ät när du inte njuter längre, är mätt eller inte känner hunger.
– Att äta när du är hungrig är ett sätt att återskapa kontakt med kroppens inneboende klokskap. När vi istället äter för att vi tänker att vi förtjänar det kan det lägga sig i vägen för vår kontakt med oss själva.
Liv sluter händerna om latteglaset.
En skvätt blir kvar i botten.
– Belöningar är som bestraffningar, ett system tänkt att styra slavar – inte ett sätt att motivera fria människor. När vi upplever valfrihet är det lättare att välja hälsosamt än när vi är tvingade till det. Människor är inte skapta för att vara slavar, inte ens med sig själva som härskare.
Reflektion ur boken:
”Jag hade period när jag sov väldigt lite. Jag kände mig trött, men tolkade energilösheten som ett sötsug. Behovet av vila och sömn gav upp sin mest naturliga signal och min trötta kropp försökte få mig att tillföra energi på något sätt.
När jag insåg det frågade jag mig själv varje gång jag var sötsugen om jag var trött och behövde vila.
Ofta fick svaret mig att vila tio minuter och sötsuget gick så gott som alltid över.”
Skillnaden mellan fysisk och känslomässig hunger:
Fysisk hunger
Byggs upp stegvis
Känns nedanför halsen (magen bullrar)
Inträffar (oftast) flera timmar efter ett mål mat
Försvinner när man blir mätt
Att äta leder till tillfredställelse
Känslomässig hunger
Kommer plötsligt
Känns ovanför halsen (sugen på till exempel glass)
Inträffar oregelbundet, utan direkt koppling till tidpunkt
Fortsätter även om man äter
Att äta leder till skuld eller skam eller olust av något annat slag