Kolonilotten som egen fristad

Hunden Java bryr sig inte om regnet. Hon traskar ivrigt fram efter Skogsvägen. Matte Elizabeth Lindgren går vid hennes sida i en regnbågsfärgad paraplydans. Kopplet i ena handen, regnskyddet i andra. De är på väg till sin fristad – kolonilotten på Fårön.

Köket är litet, men funktionsdugligt.

Köket är litet, men funktionsdugligt.

Foto: Mari Gustafsson

Piteå2016-08-20 06:00

Hon har tagit bilen direkt från jobbet. Tre dagar i veckan jobbar Elizabeth Lindgren på Bryggans hunddagis i Bergsviken. På grund av sin autism behöver hon stöd i vardagen och bor därför på Strömnäs gruppboende.

– Man kan faktiskt jämföra det med min kolonilott. Jag köpte den strax efter att mamma och pappa köpte sin här i närheten, så jag kan välja mellan att gå till dem och få sällskap och att vara ensam i min egen stuga. På boendet har jag en egen lägenhet att vara ifred i, men det finns också en lägenhet där man kan umgås. Det blir lite samma princip, säger Elizabeth.

.

Regnet skvittrar på omogna äpplen och den höga silverpilen i Elizabeths täppa fångar upp blekglittrande vattendroppar från himlen. Fylliga, djupröda hallon dignar från en rad buskar och inne i stugan tänder Elizabeth några ljuspunkter.

– Jag hittade kolonilotten på Blocket och kände mig sugen, trots att jag aldrig hade varit här i området. Att inreda är ett av mina stora intressen, men med mina svårigheter blir det för mycket att ha ett eget hus. Därför kändes en kolonilott som ett bra alternativ. Det är lagom med jobb, säger Elizabeth och klappar sin ögonsten, hunden Java, 3 år.

Java följer med Elizabeth till jobbet – och så klart trivs hon med att busa på deras egen lilla gräsmatta på Fårön.

.

– Jag är den yngsta som har kolonilott här och först tänkte jag att jag hade tagit mig vatten över huvudet, men nu känns det bättre – även om det kommer att ta några år att få det som jag vill. Jag vill inreda mot shabby chic-hållet och tycker om att leta saker på loppis.

Men det är inte bara den egna stugan och trädgården som känns rätt.

– Hela området är mysigt, och alla jag har träffat är gästvänliga och pratar med en. Det blir som om man är en stor familj, det är en speciell sammanhållning, säger Elizabeth.

.

Loftets tak och bjälkar ska skifta från träfärg till vitt och även på nedervåningen har Elizabeth börjat sätta sin prägel på stugan, som såldes med interiör.

– Jag har bara ägt den sedan i mitten av sommaren så jag har inte hunnit så mycket. Ute har jag satt smultron och tänker komplettera med jordgubbar och senare ska det bli kul att odla lite grönsaker. Potatis känns spännande, och morötter och rädisor.

.

Vanligast är att Elizabeth och Java gör dagsutflykter till området. Då målar hon, plockar hallon eller klipper gräset. De har också sovit över vid några tillfällen.

– Det var pirrigt första gången, men det gick bra och jag tycker om att kunna åka iväg från stan och slappna av. Nu har jag ett eget ställe att vara på när jag har semester. Jag kan vara ute i trädgården och fixa, och så tycker jag om att läsa inredningstidningar. Vanliga böcker har jag svårt att koncentrera mig på, men jag tänker att här i lugnet kanske det blir lättare. Jag gillar också att sitta ute. Jag dyrkar solen, även om det är bra när det regnar också. Då är det mysigt att klättra upp på loftet, se en film och höra hur det smattrar mot taket.

Elizabeth Lindgren

Ålder: 29 år.

Bor: Gruppboende på Strömnäs.

Gör: Daglig verksamhet via kommunen på Bryggans hunddagis tre dagar i veckan.

Intressen: Fotografi, innebandy, yoga, inredning, har bowlat i fjorton år – och så hundar, såklart. ”Java är mitt allt!”

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om