- Jag har alltid gått här och drömt mig bort när det varit kolonilottens dag på höstarna. Jag fastnade för den här stugan eftersom den hade vattenutsikt, berättar hon.
När kolonilotten förra året var till salu slog Ulrika Backeström till. Nu är hon ägare till ett cirka 300 kvadratmeter stort odlingsområde med en röd liten stuga och ett näpet förråd. Ett fåtal kvadratmeter av tomten utgörs av gräsmatta, resten är en prunkande symfoni av buskar, blommor, grönsaker och bär.
- Det är den förra ägaren som planterat allt det här, och jag känner det som att jag förvaltar hennes verk.
Ro för själen
På kolonitomten finns bland annat potatisland, jordgubbsland, sockerärter, vinbär, vildhallon, åkerbär, smultron, rosenbuskar, aronia och en liten kryddträdgård, så Ulrika Backeström har inga problem med att hålla sig sysselsatt.- Jag kan inte så mycket om odling som jag känner att jag borde. Men det är inte det som är det viktiga, det är grävandet som ger ro för själen, säger hon.
- När jag ligger under rosenbuskarna och rensar ogräs så tappar jag tid och rum. All stress försvinner.
Ulrika Backeström och hennes familj bor i hus och har en trädgård på tomten, så det väckte stor förundran i bekantskapskretsen när hon köpte en kolonilott.
- Men det är inte samma sak att gräva i trädgården hemma. Folk förstår inte vad det innebär att ha en oas att åka iväg till, säger hon.
- När jag kommer fram till
Fåröbron efter en stressig dag på jobbet så känner jag att någonting öppnar sig, lugnet infinner sig och det är som om jag verkligen lämnar all stress fysiskt bakom mig. Och när jag varit här några timmar och grävt eller rensat ogräs och sedan kör tillbaka, så märker jag att jag kör mycket långsammare och är väldigt avslappnad. Det är som en ridå som öppnar sig och stängs när jag åker över bron.
Hälsobefrämjande
Ulrika Backeström jobbar som projektledare på Nolia.- Just nu jobbar jag med en hälsomässa där en av utställningarna är en hälsoträdgård. Hur många blir inte friska av att vara nära jorden? Jag tror att vi har ett grundläggande behov av att jobba och vara nära naturen, känna dofter och få arbeta med kroppen.
Den teorin bekräftas av Ingmar Haapaniemi, en av veteranerna som haft odlingslott på Fårön
sedan 1988 och kolonilott sedan 1993.
- Det har visat sig att folk som är kolonister blir väldigt gamla. Och det måste ha med hälsobefrämjande effekter att göra, säger han.
- Medlemmarna i Fårölotten var i princip pensionärer då föreningen bildades 1993, och de har ju inte blivit yngre med åren. Men de är fortfarande väldigt vitala. En del börjar till och med närma sig 90-årsåldern.
Generationsskifte
Ett generationsskifte har dock så smått påbörjats i koloniföreningen.- Det har kommit några yngre, och av dem är Ulrika den i särklass yngsta. Fortfarande är den övervägande majoriteten pensionärer, men många kommer nog att överlåta stugorna på sina barn, eller också sälja kolonilotterna när de känner att de inte riktigt orkar, säger Ingmar Haapaniemi.