Koler stationssamhälle

Järnvägssträckan Vännäs-Boden invigdes den andra augusti 1894. Högtidligheten hölls i Boden. Med närvaro av kung Oskar II.
Järnvägsbygget utfördes både norrifrån och söderifrån. Dom båda bygglagen mötter strax utanför Koler. Där finns en plats som kallas Rälstippen. En minnessten är rest vid det ställe där mötet skedde.
Vid stationshuset i Koler finns en liten tjärn som heter Pump-tjärn. Där fanns en anordning så att ångloken kunde tanka vatten om detta behövdes.
Det var med stambanan och stationen som Koler blev ett expanderande centrum för denna del av Markbygden.
Järnvägsstationen som var byns början är sedan några år bortriven. Något tåg stannar aldrig på bangården, utan rusar bara förbi i hög fart. Fast det mesta har avstannat i utveckling finns ett ljus i horisonten. Nu 114 år senare var det åter dags för en annan invigning i området. Sveriges näringsminister har besökt Dragaliden och med en helikoptertur över det planerade vindkraftsfältet spridit sin välmenande välsignelse.
GGG
Vi får hopas att detta även stänker, till viss del över den del av Markbygden som är i behov av arbetstillfällen.
Befolkningen ökade och nådde sin kulmen under fyrtio- och femtiotalen.
Under krigsåren lastades mängder av träkol ut på stationsområdet. SJ med sin personal var en stor arbetsgivare. Koler ångsåg, med ägarna R. Skoglund och P.G. Westin hade omkring 25 anställda. En sågställare som hette Uno Espling var företagets förste man.
Skogsarbete var annars det mest förekommande säsongssysselsättningen i bygden. De avverkade skogsprodukterna som togs ut flottades tillstor del ner efter Lillpiteälven. Flottningen startade uppe i Benkerträsk och slutade nere i Sjulnäs. Flottningen var en vanlig fortsättning på vintersäsongens skogsarbete. Flottningen slutade under 1950-talets första år.
Stationshuset och dess omgivning blev en central plats. Bebyggelsen kom igång med olika servicenäringar. Mitt emot stationen byggdes ett kafé. Detta drevs av Karl-Axel Ljungqvist. Huset står i dag kvar, men är i "legersvåld" som vi brukar kalla det på den ädla Pitebonskan (i dåligt skick).
Det berättas att det var som ett litet folknöje att gå ner och titta på resenärerna som kom och for med sextåget på kvällarna, sedan ett besök på kaféet.
Det fanns även ett andra kafé i området, det var Hällströms. Det huset var målat i två kulörer, en för varje våning. Detta hus är nu bortrivet.
GGG
Dagligvaruhandeln i Koler och dom omkringliggande byarna sköttes dels av Konsum Älvsbyn, som hade ett tvåvånings affärshus i byn. När konsumaffären upphörde övertogs den av Simri och Emil Hedkvist, som utökade rörelsen med en varubuss. Men omsättningen var ändå inte tillräcklig. Dom lade ner. I dag bedrivs annan verksamhet i lokalerna.
En kioskrörelse som var granne med Konsum var också igång några år. Den drevs av Knut Hedkvist, han sålde även bensin. Knutvar en man som hade sin politiska ideologi långt ut på vänsterkanten. Hans samhällsengagemang resulterade i flera insändare i Piteå-Tidningen där han redogjorde för sina raka åsikter.
En lanthandel fanns också i Koler. Den bedrevs av K.G. Bergdal. Det var en typisk lanthandel, med ett brett sortiment. Den affären övertogs och drev några år av en som hette Hedman. När den affären upphörde i början av sextiotalet ändrades husets funktion till vanligt bostadshus.
GGG
Det var nog en stor konkurrens mellan affärerna när det gällde att få matleveranserna till de flertal skogsarbetarlag som vintertid hade sina anställningar inom området.
Ett skolhus byggdes, ett tvåvåningshus som rymde alla klasser för dåtidens elever. Men med skolreformens ändring till nio klasser blev det en låg och mellanstadieskola. Undervisningen i skolhuset lades definitivt ner 1990. Skolhuset blev byagård.
Det byggdes även ett skolhem i närheten av skolan. Där de elever som bodde i grannbyarna fick bo inackorderade under skolterminerna.
När detta skolhem inte längre var aktuellt för sitt egentliga ändamål, blev det ombyggt till pensionärshem.
Det kan ju hända att en del av de elever som bodde där som barn nu komit tillbaka och fått sin pensionärsbostad i samma hus. Lärarbostaden såldes också ut som privatbostad till Albin Eriksson.
GGG
Det har funnits tre taxirörelser i Koler. Harry Öberg, Birger Wallström och Östen Hugman.
Lastbilsåkerier: Hilding Hugman, Vaigel Lundström, Yngve Sandström och Adler Ölund.
Busslinjer: Koler-Piteå, startades av Göran Lindvall. Togs sedan över av Knut Lindqvist från Lillpite, chaufförerna var Oskar Lindqvist och Alex Johansson. Linjen Koler-Arvidsjaur, kördes av Sixten Olofsson. Denna chaufför omkom i en garagebrand när han skulle försöka rädda dom två bussarna som fanns där inne.
Det fanns också en ringlinje, Långsel, Vägkorset, Övre Grundsel, Åkroken, som drev av Einar Andersson. Denna linje övertogs av Östen Hugman.
Alla dessa linjer och trafiktillstånd är i dag nedlagda eller vilande. Utom linjen Koler-Piteå, som drivs av kollektivtrafiken i Piteå.
GGG
Företag: Koler har haft många olika arbetstillfällen för invånarna. Ångsågen, SJ, Domänverket och vägstationen. Nu finns bara en företagare, Koler trä. Här handlar det om björknäver som importeras från Ryssland, samt säsongsarbete med skogsplantering och bärplockning.
Det fanns planer om att starta en tillverkling av tandpetare, grundmaterialet var björkträ, men detta projekt kom aldrig igång.
Räddningstjänsten har haft en brandgrupp för området, med en brandbil garagerad i skolhemmets källare. Men den verksamheten är flyttad till Långträsk.
Idrott: En militärbarack fick Koler tillgång till efter kriget. Den fick tjänstgöra som allmän byalokal.
Ett fotbollslag var ju en byanödvändighet. Likaså en idrottsarena. Dessa saker ordnades med stor entusiasm och många frivilliga arbetstimmar. Men det blev även där en kort period. Fotbollsföreningen gick med i en allians som bildades mellan Koler, Storsund och Öjebyn. KSÖ blev namnet, men den alliansen blev ingen långlivad affär.
Däremot hade Koler två skidlöpare, Rune Lundström och Sievert Öhlund. Dessa två ställde upp ett år i SM. Men de ekonomiska villkoren var sådana att dom tävlade för Älvsbyn i detta mästerskap.