Han har buntar med papper, anmälningar och handlingar som han skickat till IVO och patientnämnden. Långa listor med vilka starka mediciner han har ätit under åren då infektionen härjat i benet. Han har haft ett varfyllt vadben som varit lika tjockt som hans lår. Han har gått igenom otaliga bakterieodlingar.
Anledningen till helvetet som pågått i fem år var att hans knä hade så mycket artros att en operation måste till. Anders kunde inte gå alls på det onda benet.
Läkaren i Sunderbyn ville sätta in en plastkil efter kapning av vadbenet.
– Det lät så underligt att jag sa att jag inte ville vara försökskanin, men läkaren sa att det gjorts många gånger söderut.
Vid operationen deltog en engelsman. Anders uppfattade det som att denne engelsman fick visa hur operationen skulle gå till. Eftersom Anders var vaken under operationen la han märke till att det var mycket spring in och ut ur operationssalen.
Redan dagen efter operationen fick bandaget bytas då det var helt genomblodat. Det normala är att inte byta bandage på grund av infektionsrisken. Så fortsatte det en lång tid, Anders fick åka till akuten varje dag för byte och omläggning.
Till slut plockades plastbiten bort då läkarna misstänkte att den orsakade infektionen.
– I det läget började jag fundera över vad för sorts operation jag gått igenom.
Han fick en ställning som skulle hålla isär benet där det nu fattades en bit. Infektionen fortsatte. Bakterierna frodades och otaliga sårodlingar gjordes.
– Det sprutade var som en fontän ur vaden.
Många läkarbesök blev det, oftast med olika läkare. Ställningen som satt fast på vaden gav vika så Anders fick en ny för att staga upp benet. Då var det rullstol som gällde för att ta sig fram.
– Meningen var att glipan som bildats skulle läka ihop, men det blev fel, den slog ihop och benet blev ännu krokigare.
Problemen fortsatte och i flera år led Anders av infektionen. Nu är den borta men han har sådana problem att han nu väntar på att få komma till Umeå för att få nytt knä och reparation av muskler som skadats i vaden.
Anders har haft ett möte med läkaren som gjorde operationen med plastkilen för att få klarhet i vad som hänt.
– Jag ville veta vem engelsmannen var. Det visade sig vara en man som jobbade åt företaget som uppfunnit metoden med plastgrejen. Vid mötet erkände läkaren att det var första gången han gjort operationen och att det var första gången norr om dalälven. Jag var en försökskanin.
Dessutom sågade läkaren av benet för mycket då kilen skulle in.
– Meningen med kilen var att man skulle kunna gå direkt efter, det var det som var så bra. Nu blev det ju inte så för mig, det har varit kryckor och rullstol som gällt.
När han läst sina journaler framgår det att ett instrument tappades i golvet vid kiloperationen. Sättet den "steriliserades" på är tveksamt anser IVO som riktar kritik mot Norrbottens läns landsting. Operationsteamet valde den snabba vägen istället för att vänta de 2,5 timmar det skulle ta att göra rätt.
– Jag tycker det är märkligt att man inte har extra steriliserade instrument på plats vid en operation.
Anders känner sig besviken på läkarna och NLL.
– Det skulle känts bra med någon sorts upprättelse. Jag har tappat fem år av mitt liv och lidit ekonomiskt. IVO har inte heller bemött alla punkter, nu återstår bara att gå till domstol men jag törs inte riskera hus och hem om jag förlorar.