Kenneth Sandström svarar på kritiken
Det har stormat på PT-webben efter min artikel om K 1-galan i Pontushallen. Nästan alla tycker att reportaget var uselt, dåligt, oinsatt eller nästan ärekränkande.
Galan var proffsigt arrangerad. Högt tempo, snygg inramning.
Och de som sysslar med kamsport får en allsidig träning plus chansen att träffa nya vänner.
Men sedan kommer vi till problemet - matcherna.
De som tränar för att fightas i kampsport, K1 eller MMA, tränar för att slå motståndaren hårdare.
För att sparka motståndaren hårdare.
För att knäa motståndaren hårdare.
Självfallet också för att försvara sig bättre.
Jag tror inte att de som sysslar med kampsport vill skada sina motståndare. Men kliver man upp i en ring där reglerna går ut på att slå, sparka och knäa så tror jag de flesta inser att det kan leda till skador.
Jag tycker också att reglerna kommer i kollisionskurs med värderingarna i ett normalt samhälle.
PT besökte galan i första hand för att berätta om företeelsen. Vi hade ju inga lokala deltagare.
Därför kunde ni läsa om pinkande yngre män och poliser.
Jag har besökt Pontushallen för att bland annat titta på basket, innebandy, badminton, pingis. Aldrig någonsin har det pinkats utanför hallen.
Och antalet poliser har kanske varit sju - totalt - på alla tidigare arrangemang.
Vad som blev fel var att texten påminde om en krönika. Det berodde på att krönikeutrymmet på uppslaget var upptaget av annonser. Därför fick vi kringå våra normala principer.
Men det borde förstås tydligt ha framgått att det var en artikel med åsikter.
Innan galan läste jag på om sporten. I första hand om Tor Troéng från Umeå som ju var den mest lokale deltagaren.
Tor studerar till civilingenjör och är ju långt ifrån den mytbild som många kanske har runt kampsportare.
Tors match blev ju också galans största snackis. Tor slog ner dansken Nicolai Osei - och fortsatte sedan att slå på den liggande motståndaren.
Ibland - egentligen alltid - ingår det i journalisters jobb att fråga mer än, "Hur känns det".
Därför ställde jag frågor till Tor som berörde mer än själva matchen.
Jag förstår hans reaktion. Han upplevde det som jag tog segern ifrån honom.
Tor hörde av sig via mail dagen efter. Jag ringde upp honom och vi hade ett, som jag tyckte, bra samtal.
Tor är en sympatisk kille. Men vi var ändå överens om att vi inte var överens. Det gällde främst den moraliska synen på kampsport.
Runt 2 000 åskådare såg galan i Pontushallen. De hade betalt några hundra för biljetten och var där för att de gillar kampsport.
Jag var där för att göra ett jobb.
När Tor knockade sin motståndare steg jublet i hallen.
Jag mådde inte lika bra.
Men jag har naturligtvis ingen rätt att säga att de andras reaktion var felaktig.
Ett litet stycke i min text har nog många feltolkat:
Undra hur Piteås fritidschef Hans Hansson skulle ställa sig till en gala i Norrmalmias sporthall eller LF Arena. Han var ju en av initiativtagarna i aktionen mot kvinnovåldet - det går inte riktigt att jämföra men en K 1-gala bygger mycket på våld.
Jag tycker det framgår tydligt att kvinnovåld och K 1 inte kan jämföras. Så är det ju naturligtvis.
Men i en K 1-gala där reglerna tillåter att slå, sparka och knäa motståndare tycker jag att man kan anse att det finns inslag av våld.
Det planeras en ny gala i Pontushallen nästa år. Vi får se om det hamnar på min lott då också - jobbet går till den har jouren den dagen.
Jag skulle gärna träffa Tor Troéng igen. En trevlig kille.
Det var också bra ös under galan - och man behöver ju inte titta matcherna...
Så jobbar vi med nyheter