Det tjoades och tjimmades, kramades och vinkades ... många visste inte till sig av ren och skär lycka. Att ta studenten är ju den optimala frihetskänslan, klivet ut i vuxenlivet och många passar på att resa och jobba, kanske utomlands, innan allvaret fortsätter med exempelvis universitetsstudier.
Just i det ögonblick när man rusar ut ur skolan finns inga bekymmer, bara möjligheter!
Förtvivlan
Men examen innebär förstås också avsked. Kamrater man tillbringat nästan all vaken tid med under tre år, ska plötsligt spridas åt alla håll:
Storgråtande kramade en studentska sin mamma och sa gång på gång ”jag vill inte gå ut, jag vill inte ta studenten ...!”
Och mammahjärtat klarade inte riktigt denna förtvivlan, så det föll tårar även där, en stor kontrast till alla sjungande och hoppande och kramande ungdomar och familjer.
Klickande kameror
Under utspringet var det flera klasser som försökte ”förnya” sig; några kom tyst och stilla ut, hyssjande och till synes mycket allvarliga men på ett givet tecken brakade det loss och övergick i det traditionella sjungandet, andra värmde upp både länge och väl inomhus och lät sina församlade anhöriga vänta bra länge.
Så var det kramarnas – och de klickande kamerornas tid:
– Isabelle, Isabelle titta hit ...! Ställ dig här med Simon ... lyft upp skylten litet ...
Ungefär en timme senare var nästan alla uppe på sina traktorflak, redo att till dånande musik skråla och sjunga ut sin lycka: ”för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeen! Fy f-n va vi är bra!”
Plakat och flaggor
Längs kortegevägen Sundsgatan–Prästgårdsgatan samlades anhöriga, släkt och vänner för att fira just ”sina” studenter. Det viftades med plakat och svenska flaggor, mängder av förrymda ballonger kantade också vägen.
Glädje och lycka, frihet och framtid. Bara hoppas att alla fick lika roligt hela kvällen lång sen. I dag är allt över. Sommarlov!