Stefan Jonsson var den tredje generationen som drev Jonssons billackering. Sedan drygt en månad tillbaka är Johan Öberg ny ägare.
Det startade med att Johan Öberg hörde ett rykte: "Har du köpt Jonssons billackering?"
Så var det inte, men tanken fastnade och han undersökte saken. Klart var att det var dags för Stefan Jonsson att gå i pension och någon annan att ta över företaget som snart funnits i 94 år. Det fanns andra intressenter, men det blev Johan Öberg och han är sedan i mitten av februari ny ägare.
– Vi ska ta flaggan, hålla den högt och fortsätta. Det är inte utan press, säger han nästan ett år efter att frågan först kom på tal.
– Det största värdet, utöver att det är en fullutrustad proffslackverkstad, är att Stefan är kvar i en övergångsperiod så man får den här kunskapsöverlämningen. Jag hade aldrig vågat skriva på om Stefan bara hade lämnat nycklarna vid tillträdesdagen och gått hem, säger Johan Öberg.
Han konstaterar:
– Det skulle ha varit alldeles för spännande. Det är nog spännande ändå.
Stefan Jonsson och Johan Öberg jobbar tillsammans fram till sommaren. "Jag hade aldrig vågat skriva på om Stefan bara hade lämnat nycklarna vid tillträdesdagen och gått hem", säger Johan Öberg. "Men det går bra ändå, det känns ganska lugnt", svarar Stefan Jonsson.
Billackering är inte helt nytt för Johan Öberg. Han har byggt bilar som hobby och då lackat allt själv. Innan han tog det här steget drev han en mindre lackverksamhet där han också skruvade och jobbade med plåtkorrigering.
– Jag lackade min första bil för åtta år sedan, men då lackade jag kanske tre bilar per år. För någon vecka sedan körde vi ut 18 bilar här. Det är lite skillnad. Här har jag lackat fler bilar än vad jag gjorde på ett halvår i gamla verksamheten, säger han.
Frun Nina Öberg har sadlat om och lär sig också jobbet i verkstan. Hon beskriver den dryga månaden som lärorik och spännande.
– Det är bara kul, det är nog inget jag skulle tro om jag inte hade testat. Man är kreativ, man får arbeta med kroppen och det är varierande. Det har gått över förväntan, säger hon.
– Jag är jätteimponerad över utvecklingen, kommenterar Johan Öberg.
De tycker att det är roligt att jobba tillsammans.
– Det är kul att dela en resa och ha gemensamma mål, säger Nina Öberg.
Mellan 700 och 800 bilar passerar billackeringen på ett år. Det mesta är krockskador och 95 procent är försäkringsärenden.
"Min farfar startade den första billackeringen i Piteå, Tycko Jonsson. Han var en vanlig målare men fick en förfrågan om han kunde fixa en transportskadad T-Ford. På den vägen var det och han blev billackerare till slut", berättar Stefan Jonsson. Bilden är tagen från verksamheten då den låg på Sundsgatan.
Jonssons billackering grundades 1931 och fanns till en början på Sundsgatan, nästan nere vid kanalen. På 60-talet gick flytten till fastigheten där Rusta ligger i dag för att slutligen 2012 hamna på Öhns industriområde där verksamheten fortfarande håller till.
Verksamheten grundades i augusti 1931 av Stefans Jonsson farfar Tycko Jonsson. Jonssons billackering var den första i Piteå, eller i länet enligt ett gammalt tidningsurklipp som finns i lokalen. Firman har gått i generationer, först till sonen Harry och sedan till barnbarnet Stefan.
På frågan hur länge han varit involverad svarar han hela livet och skrattar:
– Jag tror jag började efter nian, när jag var 15 år eller så.
Efter 50 år är nästa steg pension, men inte förrän till sommaren.
Hur känns det att lämna över?
– Det känns tryggt, jag tror han fixar det här, säger Stefan Jonsson.
Branschen har utvecklats mycket sedan start.
– Då var det mycket mer tungjobbat och vi gjorde mycket mer för hand. Vi vattenslipade bilarna och då kunde man börja blöda på fingertopparna. Spackling, grundfärger och färger tog mycket längre tid så det har hänt en hel del. Sedan är allt mycket, mycket mer miljövänligt, det mesta vi gör är vattenbaserat, säger han.
Stefan Jonsson har arbetat i företaget sedan han var tonåring och till sommaren går han i pension. "Jag tror det blir skönt. Det känns konstigt att 50 år har gått så fort", säger han.
Även brodern Tommy Jonsson jobbar kvar under övergångsperioden. Maria Jonsson, Stefans dotter, blir kvar i verksamheten. På sikt är förhoppningen att anställa ytterligare en, men Stefan Jonsson konstaterar att det är svårt att få tag på folk i den här branschen. Johan Öberg tror att det beror på att det finns få utbildningsmöjligheter.
– Det är en bransch som aldrig kommer sina, man kommer att krocka och halkan kommer att ställa till det. Det kommer alltid att finnas ett behov, säger Johan Öberg.