Jag vill vara snäll, snygg och alldeles mig själv ...

Där skymtade jag förbi i ett fönster. Jag tittar mig inte särskilt ofta i spegeln, jag har knappt en hemma hos mig, då blir det nästan så att man rycker till vid åsynen av sig själv. Något av en aha-upplevelse, "jasså, det var så där jag såg ut". Och så går man vidare mot var man nu skulle. Inte för att jag inte vet hur jag ser ut, i grova drag. Det är inte så att jag kan mina minsta vrår i detalj, jag tillhör inte den gruppen som driver evolutionen mot att det växer ut speglar framför ansiktet på oss. Men jag vet när det är jag på ett kort.

Vad säger då min spegelbild mig? Eller vad din säger dig, för den delen. Den du ser är inte vad andra ser. Det är som att se sig själv på film, man tycker att det är en dålig kopia av den alldeles magnifika människa man aldrig ser i ögonen. För en spegel är det enda sättet att möta sin egen blick. Man vet egentligen aldrig vem man är, i andras ögon, sett från utsidan. Det gör hela begreppet med att vara sig själv, lite svårt. Är man den mer eller mindre fantastiska människa man tänker sig själv som, eller är man den tafatta, alldeles vanliga figur man ser i spegeln eller på film?

För man tänker aldrig på sig baserat på utseende. Man sätter rubriker över sig själv. Jag är förvirrad och söt, säger man sig själv, till exempel, och så försöker man leva upp till den bilden. Det jaget. Tv har gjort det så mycket enklare. Man kan sätta ett namn och ett avsnitt på den man är.

Kan även variera dag från dag. Här om dagen var J.D i allra första avsnittet, någon annan dag kände jag mig som Doctor Cox vilket avsnitt som helst (vad skulle vi göra utan Scrubs)?

På så sätt är det farligt att se sig själv i spegeln, eller att jobba på tv. Det tar ner en på jorden, talar klarspråk. På så sätt är det svårt att vara sig själv. För du finns inte. På så sätt undrar jag om man måste kunna betydelsen på en egenskap för att få klistra den på sig? Spontan, kaxig, självständig? Att hitta sig själv är inte lätt.

Fast det kanske inte är så farligt, för vare sig du imiterar klyschiga karaktärer från den fiktiva världen eller bara försöker vara, så är du någon. Och jag vet inte, ofta finns det ett uns av spretig originalitet bakom varje spegelbild.

… Så jag glad när folk hoppar till vid något fönster.