Det är mer än 20 år sedan Jan Lundqvist första gången fick frågan om att ställa upp som borgerlig begravningsförrättare. Den avlidne ville inte ha en kyrklig ceremoni och begravningsbyrån hade förgäves sökt efter en officiant.
– Jag ville inte försätta de anhöriga i en svår situation. Jag utformade min egen ritual och ställde upp av medmänsklighet. Sedan dess har det rullat på och nu kan man säga att jag är varm i kläderna, säger Jan Lundqvist, 68 år.
Från en handfull begravningar i slutet på 90-talet till närmare 40 förrättningar per år. Jan Lundqvist är flitigt anlitad och uppdragen tar upp en allt större del av hans pensionärsliv.
– Som det är nu klarar jag av alla uppdrag. Jag har bara nekat i ett fall där det krockade med något annat och anhöriga inte kunde ändra datum. Ibland händer det att jag måste ha två begravningar samma dag, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Men då blir det ganska jobbigt.
Förutom ceremonin som kan ta ungefär en timme, ingår förberedelser där Jan Lundqvist träffar anhöriga och samlar information om den avlidnes liv och person.
– Det är ett ganska omfattande arbete. Prästen har det lite lättare i det fallet med religiösa verser de kan lägga in. Den borgerliga begravningsförrättaren måste lägga allt krut på personen och samtidigt ingår det att försöka trösta anhöriga som drabbas av djup sorg. Varje begravning är både fysiskt och psykiskt ansträngande.
Samtidigt ser Jan Lundqvist det som ett viktigt uppdrag att utföra och en fördel är att han får träffa många nya människor.
– Jag knyter kontakter som blir kvar även efter att begravningen är slut, säger han.
Till skillnad mot borgerliga vigselförrättare som utses av länsstyrelsen finns det ingen som utbildar eller tillsätter borgerliga begravningsförrättare. Vem som helst kan vara officiant - men nästan ingen vill.
– Jag har försökt väcka den här frågan hos politikerna i kommunen. Ni har borgerliga vigselförrättare, kan ni inte utse någon begravningsförrättare? Men de har inte nappat. I ett fall hade jag en politiker som kom som pryo på en begravning. Efteråt säger personen: ”Jag orkar inte det här. Det blir för tungt”. Det är ingen glädjestund och man måste ha speciellt psyke för att ta sig an uppgiften.
Jan Lundqvist håller även borgerliga begravningar för avlidna som varit medlem i Svenska kyrkan.
– De vill ha en friare form och då kanske det inte går att rucka på kyrkans ordning. Själv har jag haft begravningar med både hårdrocksmusik och folk som sjungit Internationalen. Kyrkan kanske måste vara lite mer lyhörd inför den anhöriges önskemål, sedan är det klart att man inte kan ha en präst om anhöriga inte vill ha något religiöst inslag.