– Jag är pensionär och jobbar inte längre heltid. Jag har haft förmånen att leva ett lugnt och tryggt liv, hela mitt liv i vårt välfärdssamhälle. Jag kan gott dela med mig lite av min tid, säger hon.
Hennes tanke är att hon ett par kvällar i veckan skulle kunna hjälpa till med matlagning eller kvällsfika samt finnas på plats vid boendet för de tillståndssökande ungdomarna, om det blir något sådant.
– Jag är stenhårt emot allt vad rasism och främlingsfientlighet heter. Det här är ett sätt för mig att manifestera det i realiteten och inte bara prata om det, säger hon.
Både Irene Danielsson och hennes man Torbjörn Lundberg deltar i läxhjälpen vid SFI varje vecka.
– Det är många pensionärer som är där och hjälper till. Det är bra. Jag önskar att ännu fler skulle engagera sig i de här människorna, som ännu inte har fått besked från Migrationsverket.
– Det är inte säkert att de får stanna, men jag tycker de har rätt till en värdig tillvaro i väntan på besked. De ska ha ett ställe där de vet att "här kan jag sova", ett godtagbart provisoriskt boende, säger Irene Danielsson.