Kombinationen av råriven potatis, vatten, mjöl, salt och tärnat sidfläsk har inte tappat sin attraktion.
Paltdebutanter
Paltkalaset har närmare 30 år på nacken, men i den rejäla kön rymdes både rutinerade rävar och paltdebutanter.
– Jag smakade palt första gången när jag flyttade upp för tre år sedan. De ser lite suspekta och klibbiga ut, inte särskilt aptitligt. Men steker man dem i muurikka och dricker mjölk till är det toppen, sa Beatrice Granström.
– Min paltpremiär var under nollningen, då hade jag hört talas om paltkoma men visste inte vad det var. Men så råkade jag somna i en kyrka efter det, sa kompisen Amanda Eklund.
Dagsfärsk palt
Bland de mer rutinerade besökarna återfanns Ingrid Alin, som tagit med sig egna bestick.
– De är svåra att äta med plastbestick, de är ju så hårda. Men de smakar inte så hemskt, fast min egen palt är ändå bäst, konstaterade hon.
Vid lunchtid i går började processen med att koka närmare 2 000 paltar, ett ganska lindrigt tillägg mot de cirka 7 000 paltar som slussas ut från Piteortens Chark varje dag.
– Sisådär fyra, fem personer har arbetat med att koka paltarna i 45 till 50 minuter. Sedan har de lagts i baljor och körts ut från fabriken på Haraholmen för att kunna serveras varma, berättade Lars Hurtig från Piteortens chark.
Gluten- och fläskfritt
I år var det Piteå presenterar som höll i trådarna för kalaset, som för första gången ägde rum på Rådhustorget.
– Det är något speciellt med miljön på Rådhustorget. Tanken är att vi ska inkludera kulturen kring palten, nästa år kanske Piteå museum kan delta, sa arrangören Veronica Fjäll.
Efter diverse påtryckningar kunde Veronica Fjäll ge ett löfte inför nästa år:
– Vi kommer kunna erbjuda flatpalt till vegetarianerna och glutenfri palt. Vi lovar att de ska vara extra goda.