Robert Granberg från Bergsviken, Piteå, har levt med sin diabetes av typen 1 nästan hela livet. Han fick diagnosen redan 1971 och har många gånger under årens lopp gått in i koma och tuppat av, en källa till stor oro inte bara för honom själv utan också för omgivningen.
Men familjen har hund och för ungefär fem år sedan förstod hustrun Ulla plötsligt att den försökte varna för att en diateskoma var på väg.
Hunden väckte
– Samantha, som hon heter, krafsade på mig med tassarna och puffade i mig och precis då hörde jag hur Robert föll inne på toaletten, berättar hon.
Hunden hade försökt varna för att mannen var på väg in i koma.
– Och hon kan ju hållit på och varnat många gånger förut, bara det att jag inte fattat och gjort kopplingen till Roberts sjukdom, säger Ulla som i sammanhanget konstaterar att hundar är vansinnigt smarta – och människan rätt dum ibland.
En annan gång väckte hunden Ulla, som rusade upp, fann Robert på toaletten men lugnade ner sig då han sa att allt var okej.
– Då gick jag själv på den andra toaletten, men Samantha följde efter och kastade sig mot toa-dörren. När jag kom tillbaka hade Robert svimmat...
Självlärd
Samantha, som hunnit bli tio år nu, är självlärd och det enda problemet med hennes varningar är att de kommer för sent – när värdena redan är för låga. Därför går familjens nya hund, Inez, nu och utbildar sig till diabeteshund.
Hon är den enda i Piteå och en av få i hela länet. Det finns en under utbildning i Luleå också, någon fler känner de inte till, berättar Ulla.
Inez utbildning började med en specialsök-kurs, där hon fick lära sig att urskilja doften av te bland en massa andra lukter. Detta för att vänja in ett beteende innan man gick vidare till blodsocker, och nu enbart doftprover med olika blodsockervärden.
– Vi håller på med kvantifiering, att få henne att reagera på ”rätt” nivå så att hon kan varna när värdet är på väg neråt men innan det är f-ö-r lågt, berättar hundpsykologen Yvonne Fång, som är den som håller i utbildningen.
Arbetsvillig
Och Inez är en mycket arbetsvillig och duktig elev, så det går stadigt framåt. Trots att hon bara tränats sedan i maj, har hon redan spontanmarkerat flera gånger.
– Första gången det hände fattade jag ingenting, berättar Robert Granberg, som till och med hann bli irriterad på henne innan poletten trillade ner och belöningsgodiset kom fram.
– Jag visste att värdet var lågt, så jag tog en banan och satte mig ute på bron. Då kom Inez rusande och började kraftsa på mig, så våldsamt att det gjorde ont. Jag blev arg och körde ner henne, men hon kom direkt tillbaka och fortsatte. Då fattade jag!
Inez tränas att reagera på ett värde mellan tre och fyra. Robert hade 3,6 då.
Inte bara lukt
Diabeteshunden tränas visserligen på att reagera på lukt, men Robert tror att det är en kombination av både lukt och förändrat beteende som hunden reagerar på. I vart fall då det handlade om Samanthas varningar – och det kan också vara orsak till att hennes varningar kommit för sent, då en insulinkänning redan är där. Hon reagerar kanske mer på ändrat beteende än lukt.
En sökhund kan tränas att reagera på i stort sett vad som helst. Sprängämnes- och narkotikahundar är exempel på tjänstehundar, medan en diabeteshund räknas till kategorin alarmerande servicehundar.