Husses blamager

e Inte är han något större ljus min store, tjocke husse. Förmodligen får jag på pälsen när jag berättar följande blamager. Nu är han ju ändå en timid och vänlig typ, i alla fall mot mig. Därför struntar jag i eventuella följder.
Stor uppståndelse skapades dock på en affär i staden häromsistens. Han skulle köpa Mr Muscle. Ett medel på sprayflaska som tar bort sot bland annat. Han tror att det dessutom har egenskaper som inte är helt kända i rengöringssammanhang.
Han hittade inte i hyllorna varför en butiksanställd genast kontaktades. Hans tålamod i butiker är väldigt begränsat för att inte säga obefintligt.
"Jag söker förtvivlat efter Onkel Ben, ett medel som är otroligt för att ta bort sot och annat svårforcerat", sa han stressat till den hälften så stora, vänliga expediten.
Ett konstlat leende kunde iakttagas hos vederbörande. Dennes proffsighet suddade dock ut, med viss svårighet, ett jättegarv.
"Onkel Ben har vi massor av, ett jättegott ris". Tyvärr så finns inte Mr Muscle i lager. Eftersom min husse börjar höra skitigt så pratar han ju som alla andra utan hörapparat, högt.
Samtalet uppfattas därför av både kunder och personal. Plötsligt blev det alldeles tyst runt om. Människorna liksom bara försvann. Dock kunde, trots hans illahörande, ett massivt fnissande förnimmas bland hyllställningarna.
Då pratar vi inte mer om det.
Han knaprar allergimedicin. Inte alla dagar men ändå. Det är jag himla tacksam för. Tänk om jag skulle tvingas flytta. Det vore en kattastrof! I samband med en allergikoll fick han massor med frågor av sin livmedikus. Blommor, pollen, hästar, hundar, kaniner och så vidare
"Dricker du öl?", sa hon. Svaret kom blixtsnabbt. "Nej tack, jag har bilen här ute!"
Ett något förvridet leende följdes av ett riktig gamängskratt!
Sture Karlsson i "Vinterkalven",
"Kultur är att öppna ett fönster, ett källarfönster min vän. Inte för att ana bråten men solen och himmelen!"
Ha det bäst!