Hund riskfaktor vid snarkning

Benägenheten att snarka som vuxen kan grundläggas tidigt i livet, visar en grupp nordiska forskare under ledning av lungmedicinaren Karl Franklin vid Umeå universitet. En av riskfaktorerna är att ha hund i familjen.

En grupp nordiska forskare visar i en studie att benägenheten att snarka som vuxen kan grundläggas tidigt i livet. En riskfaktor är att ha hund, men bara om det finns en nyfödd baby i hemmet.

En grupp nordiska forskare visar i en studie att benägenheten att snarka som vuxen kan grundläggas tidigt i livet. En riskfaktor är att ha hund, men bara om det finns en nyfödd baby i hemmet.

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

PITEÅ2008-08-23 06:00
Bakom studien ligger en undersökning bland 16 000 slumpvis utvalda personer från Sverige, Norge, Danmark, Island och Estland. Resultaten publiceras i den vetenskapliga nättidskriften Respiratory Research. Bland de 15 556 personer som svarade på frågorna om snarkning uppgav 18 procent att de var "vanesnarkare", definierat som ljudliga och störande snarkningar under minst tre nätter per vecka.
Forskargruppen har tidigare påvisat att rökning är en vanlig orsak till snarkning. Andra kända faktorer är övervikt och tillbakadragen underkäke.
Fyra riskfaktorer
Nu ville forskarna undersöka vilka barnmiljöfaktorer som eventuellt påverkar snarkning och sömnapné i vuxen ålder. Man fann fyra faktorer som, oberoende av varandra, kan kopplas till snarkning:
e  Att som nyfödd ha hund i hemmet.
e  Att ligga på sjukhus för en infektion i andningsvägarna före två års ålder.
e  Att lida av återkommande öroninflammationer.
e  Att växa upp i en stor familj.
- Den här studien är observationell; vi kan inte bestämt påstå att snarkning beror på det eller det, utan vi kan egentligen bara spekulera, säger docenten och överläkaren Karl Franklin vid avdelningen för lungmedicin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
- Och då har vi spekulerat som så, att både infektioner och att det finns hund i det nyfödda barnets miljö kan påverka och stimulera det lymfatiska systemet i kroppen och att man skulle kunna få förstorade halsmandlar av det som barn, säger Karl Franklin till PT och utvecklar resonemanget:
- Om man får stora halsmandlar som barn blir man mun-andare (man andas genom munnen i stället för näsan när man sover) och det kan påverka skelettillväxten så att man får tillbakadragen underkäke och därmed blir en snarkare som vuxen. Det är så vi har spekulerat.
Hundens och andra pälsdjurs betydelse för uppkomsten av allergier eller skydd mot allergier har diskuteras mycket. Men ingen har tidigare tänkt på att undersöka om det finns ett samband mellan sällskapsdjur och snarkning, påpekar Karl Franklin, som alltså tror att det kan finnas ett sådant samband.
Endotoxiner
Teorin går ut på att hunden avger så kallade endotoxiner, som spädbarnet andas in och detta ämne stimulerar det lymfatiska systemet med förstorade halsmandlar som följd.
Att stora familjer skulle kunna innebära en riskfaktor när det gäller snarkning förklaras med att det möjligen är vanligare med infektioner i en familj med många medlemmar.
- Det viktigaste med vår studie, tycker jag, är att vi pekar på att det kan finnas barnmiljöfaktorer som påverkar individens framtida liv, säger Karl Franklin.
Han vill dock inte gå så långt att han avråder människor från att exempelvis ha hund i en miljö där nyfödda vistas; "jag tror inte det är så farligt", säger lungmedicinaren lugnande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om