Historisk hälsobrunn förvandlad till soptipp
Jakobs brunn vid Nils Edéns väg, en mineralkälla som på 1800-talet gjorde Piteå till en känd kurort, har skändats. Brunnen är fylld med sopor; dessutom håller sticktaket - troligen på grund av bristande underhåll - på att förfalla.
Jakobs brunn är en av de kulturplatser i Piteå stad som ansetts värd en kulturskylt.
Foto: Robert Lundberg
Kulturplatsen ligger mellan Nils Edéns väg och Norra Ringen. Det första man lägger märke till när man närmar sig platsen är en lutande skylt med texten: "Jacobs Brunn Proberadt af Doctor Grysselius År 1769."
Till höger om denna en av kultur- och fritidsförvaltningens kulturskyltar som i korthet informerar om Jakobs brunns intressanta historia.
Beklämmande
Om man fortsätter fram till brunnen och lyfter på locket kan man bli beklämd. Däri har någon slängt två plastkassar med sopor, men redan dessförinnan tycks folk ha kastat sopor och skräp i den forna hälsobrunnen. När man senast har kunnat hämta vatten ur brunnen är oklart.
Under 1800-talet blev Piteå en känd kurort och det var till stor del Catharina Magdalena Enbergs (1803-1880) förtjänst. Madam Enberg, som hon kallades, denna viljestarka och handlingskraftiga kvinna från Bergsviken, lät omkring år 1850 på egen bekostnad snygga upp och dränera runt Jakobs brunn. Hon satte upp staket till skydd mot betande kor, planterade björkar och ordnade med sittplatser, vet framlidna skriftställaren Alfhild Axelson att berätta (hennes i fjol bortgångne brorson Alf W. Axelson bodde för övrigt bara ett stenkast från Jakobs brunn).
Nykterhetskämpe
Madam Enberg lyckades med syftet att få stora skaror av människor att kontinuerligt dricka av det, som det ansågs hälsobringande brunnsvattnet. Detta betraktades som undergörande mot ett antal sjukdomar, bland annat gikt och reumatism.
Fru Enberg var motståndare till rusdrycker och kanske var det detta som drev henne till att "återupptäcka" Jakobs brunn och förmå Piteborna att genomgå stärkande brunnskurer. Detta för att bli kvitt sjukdomar, men framför allt för att göra uppehåll i många gånger dagliga spritransoner, skriver PT:s Jan Lundquist i en stort uppslagen artikel den 8 januari 1988.
Jakobs brunn förlorade snart i betydelse, men fick i slutet av 1920-talet ett uppsving som vida översteg det som madam Enberg fick uppleva. Orsaken var att källvattnet befunnits vara radioaktivt och radioaktivitet ansågs vara ett synnerligen kraftfullt botemedel mot en rad invärtes sjukdomar.
Sedan föll brunnen nästan i glömska. Men den finns alltså kvar, även om den sedan decennier inte längre utgör någon attraktion som lockar besökare.
Så jobbar vi med nyheter