Newsflash: Hemlängtan suger. Jag trodde jag hade blivit bättre på att hantera det men så var jag dum nog att unna mig en resa hem nu i början av december, vilket inte var en sån bra ide.
Jag är, från topp till tå, mammas flicka. Min syster är min bästa vän och att inte ha möjligheten att träffa pappa varje dag är riktigt, riktigt, jobbigt. Så tro mig när jag säger att det var fantastisk att umgås med min familj igen. Som plus i kanten så fick jajg sova i min gamla säng och handla på Ica, så min helg var toppen. Det var så härligt att fa ta en paus och komma hem.
Men så var det ju det här med att säga hej då. Jag trodde aldrig att något skulle kunna vara tuffare än då jag vinkade av min familj i augusti.
Oj, så fel man kan ha.
Det går inte med ord att beskriva hur det kändes att säga hej då den här vändan. Jag rev upp alla sår och att sätta sig på planet till London igen var nästintill omöjligt.
Säkerheten som min familj, mitt hem, erbjuder är så lockande, så nära och det är något jag saknar så innerligt att ibland känns det som att jag håller på att gå i bitar.
Tips: Håll kontakten. Skype är, som sagt, en gåva från Gud. Sätt upp en tid eller en dag som ni vet funkar bra för alla, så vet ni att det defentivt kommer hända. Skriv brev, skicka paket med små gåvor. Försök hålla regelbunden kontakt, på så sätt känns det inte som att de faktiskt är så långt borta.
Ta tid för att göra saker du älskade att göra hemma, men besök plastser du aldrig varit på förr och testa nya saker.
Packa rätt. Ta med dig ett godsedjur, kuddar, filtar, smuggla med mammas parfym, gräv fram gamla bilder på dina nära och kära.
Låt inte din hemlängtan sluka dig totalt, ta vara på när du är ensam och viktigast av allt: ge det lite tid. Det säger jag till er lika mycket som jag påminner mig själv. Det gör så jävla ont och det kommer vara tufft ett tag. Men en kväll så kommer du gå och lägga dig och inse att nej, det här nog inte så dåligt ändå. Det här kan jag hantera.
Och det kommer vara så värt det.