Vad är väl en bal på slottet ... när logen på Norrstrand funkar lika bra?
Hur länge det är sen sist har undertecknad ingen aning om – men det är åtminstone många, många år sedan avgångselever på Grans naturbruksgymnasium fick sig en helt egen balfest. Men det har Nova Vonkavaara, Tilda Carlsson, Emilia Bergwall och Annie Aira sett till att ändra på.
– Det är självklart att man ska ha en bal när man tar studenten! Vi vill ha något eget och också få vara vackra prinsessor, säger Nova.
Tillsammans utgör de en form av studentkommitté på skolan. Det var när kåren bestämde sig för att man inte skulle försöka sig på något samarbete med Strömbacka som planerna började gro.
– Att inte ha någonting tyckte vi kändes så himla tråkigt, säger Nova.
Flera gånger tidigare har Grans elever haft bal tillsammans med treorna på Strömbacka – men vad eleverna förstår har det inte alltid gått smärtfritt och ofta föregåtts av många diskussioner. Det har varit tal om behöva gå in med stora summor för att få vara med, omöjligt för en så liten skola som Grans att betala. Och det finns en känsla av att Grans elever ändå inte skulle vara likvärdiga balgäster.
– Jag har alltid känt att det finns dålig stämning mellan Grans och Strömbacka. Att man ska skämmas lite över att man går på Grans, säger Annie Aira.
– Det är nästan som en klasskillnad mellan oss, säger Tilda Carlsson.
Så de valde att ta saken i egna händer. Tjejerna frågade sin klass om de tyckte att en Gransexklusiv bal vore en idé och alla ville vara med. Hästklassen är också bjudna, och alla elever får ta med en ”plus en”.
– I runda slängar kanske vi blir 50–60 personer ungefär, säger Nova.
Och de har valt att slå på stort. De har beställt diverse dekorationer – och till och med köpt in en röd matta.
– Först var vi tveksamma till om vi skulle ha en röd matta, tänkte att vi kanske bara ska klä upp oss. Men jo – det är klart att vi ska ha en röd matta, säger Emilia Bergwall.
Själva festen blir på logen vid Norrstrand. En tjej i klassen fyllde turligt nog 20 år häromveckan och det första hon gjorde var att boka lokalen.
– Hela klassen har dragit i trådarna de kan, säger Annie.
Om avgångsklasserna som följer efter låter sig inspireras återstår att se.
– Man hoppas ju att det kan bli en tradition, säger Annie.