Vid provrummen Ă€r det full rulle. Ett gĂ€ng frĂ„n Ălvsbyn har nyttjat den regniga höstdagen till shopping i PiteĂ„. Den lokala klĂ€dbutiken Ă€r ett sjĂ€lvklart stopp.
â Vad tror ni om den hĂ€r brudar? undrar en av kvinnorna och visar upp ett plagg.
NÀr nÄgon funderar pÄ vad man kan ha under blusen drar butikens Àgare Elisabeth Lönnberg upp tröjan och visar sitt linne.
â Det Ă€r vĂ€rldens skönaste och vill man inte att det ska vara lika urringat sĂ„ vĂ€nder man det bara bak och fram, tipsar hon.
StÀmningen Àr familjÀr och gladlynt.
Bakom namnet MG:s mode döljer sig grundarens namn. May-Gun Lönnberg startade butiken i början av 80-talet. Hon kallar sig numera deltidspensionĂ€r, men syns ofta till i butiken â alltid lika vĂ€lklĂ€dd.
â Det började med att min morsa, som sĂ„lt klĂ€der pĂ„ Skölds i 19 Ă„r, drömde om en egen butik dĂ€r hon kunde sĂ€lja fina klĂ€nningar. Vi var i Stockholm och firade min mormor och morfars bröllopsdag nĂ€r pappa ringde och sa att han köpt en butik till mamma, sĂ€ger Elisabeth som dĂ„ var 15 Ă„r.
AffÀren lÄg efter Sundsgatan, hette Mix modeshop och sÄlde ungdomsklÀder.
â SĂ„ det var bara att Ă„ka hem och sĂ€lja ut lagret och börja köpa in nya varor.
Sedan starten har bÄde mor och senare dotter haft samma linje.
â Det hĂ€r Ă€r en butik man ska bli glad av. HĂ€r fĂ„r man personlig hjĂ€lp, man gĂ„r inte runt och letar sjĂ€lv. Vi hjĂ€lper till och vissa kunder fĂ„r vi hjĂ€lpa bĂ„de pĂ„ och av med klĂ€derna.
Elisabeth kÀnner mÄnga av kunderna, som kommer frÄn Kiruna i norr till Sundsvall i söder, sedan lÄngt tillbaka.
â NĂ€r jag Ă€r pĂ„ inköpsmĂ€ssor tĂ€nker jag pĂ„ mina kunder. Jag ser vem som kommer att vilja ha vad och vilken modell som skulle passa pĂ„ vem bland mina stammisar.
NÄgot hon hÄller hÄrt pÄ Àr Àrlighet.
â Jag sĂ€ljer inte ett plagg som inte sitter snyggt. En av kvinnorna som nyss var hĂ€r har jag kĂ€nt lĂ€nge. Hon provade en grej och jag sa att "den dĂ€r fĂ„r du inte köpa"! Andra fĂ„r man vĂ€gleda, kanske genom att föreslĂ„ en annan fĂ€rg eller modell.
Det viktiga Àr att kunden blir nöjd i lÀngden.
â Mina kunder gillar att se "gör om mig" i GokvĂ€ll. Jag brukar sĂ€ga att kom hit istĂ€llet, vi gör samma sak hĂ€r. Det Ă€r det vi pysslar med hela dagarna, att hitta rĂ€tt plagg till rĂ€tt person.
GĂ€nget frĂ„n Ălvsbyn har bestĂ€mt sig och varorna ligger nu packade i pĂ„sar.
â Ska ni lĂ€mna pĂ„sarna hĂ€r, sĂ„ slipper ni bĂ€ra runt pĂ„ dem medan ni shoppar klart? undrar Elisabeth.
SÄ nÀr kompisgÀnget traskar vidare stÄr pÄsarna kvar i tryggt förvar bakom disken.
Sedan sex Är tillbaka ligger MG:s mode granne med HemmakvÀll, men under mÄnga Är fanns butiken i SmÄstaden.
â Det kĂ€ndes ju vĂ€ldigt modernt med rulltrappor och sĂ„dant nĂ€r gallerian öppnade, men vi var tveksamma dĂ„ hyran nĂ€stan var det dubbla. Men vi valde att hoppa pĂ„ tĂ„get och blev kvar i SmĂ„staden i 28 Ă„r, sĂ€ger Elisabeth.
NÀr gallerian valde att börja med söndagsöppet var det dags att bryta upp.
â Jag jobbar sex dagar i veckan Ă„ret om, mer Ă€n sĂ„ gĂ„r inte. Livet mĂ„ste ocksĂ„ fĂ„ ta plats.
Livet ja. Det var inte alls meningen att Elisabeth skulle bo i PiteÄ och driva butik.
Som ung jobbade hon som au pair i USA.
â Jag Ă€lskade att resa, jag var bara hemma och jobbade i butiken och pĂ„ havsbadet sĂ„ jag hade rĂ„d att Ă„ka ut i vĂ€rlden igen. Jag har varit i 90 lĂ€nder och skulle bli dykinstruktör.
Men sÄ kom kÀrleken emellan.
Elisabeth trÀffade en PiteÄkille och började stanna hemma i lÀngre perioder.
NÀr hon sedan följde en kompis pÄ fjÀlltur med draghundar var hon sÄld.
â NĂ€r jag inte Ă€r i butiken Ă€r jag med mina hundar, jag har sju nu. Det Ă€r min avkoppling och de jordar mig, nĂ€r det varit hysteriskt fullt pĂ„ jobbet.
Under klÀdbutikens lÄnga historia har det givetvis gÄtt upp och ner, men nÄgot som drabbade MG:s mode extra hÄrt var pandemin.
â Hela min mĂ„lgrupp försvann i stort sett över en natt, Ă€ven om vissa kunder tjuvkom, fast deras barn sa att de inte fick gĂ„ pĂ„ stan. Jag hade en anstĂ€lld som jag fick sĂ€ga upp och det var grĂ€sligt.
Butiken hölls visserligen öppen, men det gick inte att ta ut nÄgon lön utan Elisabeth levde pÄ sin man.
â Det som rĂ€ddade oss var att mina stammisar Ă€ndĂ„ handlade lite. Annars hade vi inte funnits kvar.
Elisabeth började göra korta filmer dÀr hon visade mellan tre och fem plagg och pratade om dem. Klippen publicerade hon i sociala medier.
â Det Ă€r hemskt att höra och se sig sjĂ€lv, men kunderna kunde se dem och ringa in bestĂ€llningar.
Plaggen hÀngdes ut pÄ dörren vid bestÀmda klockslag, kördes hem eller skickades via post.
â Det Ă€r en fördel att jag kĂ€nner mina kunder vĂ€l och vet vilken storlek som passar.
NÄgot hon ocksÄ lanserade var möjligheten att boka en egen modekvÀll i butiken.
â DĂ„ kommer det ett gĂ€ng och jag lĂ„ser butiken och de provar klĂ€der under avslappnad stĂ€mning. Ofta slutar det med att de gĂ„r runt i trosor och bh i butiken för att hĂ€mta fler plagg.
Har du nÄgot roligt minne frÄn butiken?
â Ja mĂ„nga sĂ„klart, men ett dansar och ler pĂ„ 90-talet var det en dragshowgrupp som upptrĂ€dde. Artisterna kom in i butiken och nĂ€r fem karlar sminkade och uppklĂ€dda till kvinnor gick runt och kollade pĂ„ klĂ€der tĂ€nkte jag "vo jĂ€r hĂ€jn?". Det slutade med att de köpte vĂ„ra vackraste klĂ€nningar med glitter och paljetter.
NÀr butiken nu fyller fyrtio Är har Elisabeth bestÀmt sig för att fira ordentligt.
â Det var varit sĂ„ trĂ„kigt med hemskheter och depp sĂ„ vi ska ha ett storbraka-arrangemang!
I kvÀll har hon hyrt Acusticum. GÀsterna vÀlkomnas av guldiga ballonger och blomsterarrangemang samt vÀlklÀdda herrar.
â Jag har sagt till mina tanter att det nĂ€stan Ă€r lĂ„ngklĂ€nning som gĂ€ller. Sedan blir det modevisning med tjugo mannekĂ€nger i alla storlekar sĂ„ man fĂ„r se hur plaggen sitter pĂ„.
à sa Ivarsdotter Àr konferencier och Elisabeth lovar att mycket spÀnnande ska hÀnda.
KvÀllens planer pÄminner om butikens start pÄ tidigt 80-tal.
NÄgra av de första annonserna hÀnger inramade pÄ en vÀgg i butiken. PÄ en av den lyder texten: "Dans pÄ Statt. Vi visar de senaste festklÀderna i danspausen."
Och vem vet?
Kanske blir det dans Àven i kvÀll.