Viktor Fredbäck samlar på jeans och har runt 400 par, varav de äldsta kommer från 1800-talets mitt.
En del av denimplaggen har han hemma i lägenheten på söder i Stockholm, en del finns på vinden, några förvarar han hos sin pappa medan de riktiga dyrgriparna är inlåsta i bankfack.
Samlingen värderas nämligen till några miljoner kronor.
– Men i känslor är samlingen ovärderlig. Den har bokstavligen kostat blod, svett och tårar – bland annat har den resulterat i ett avslutat förhållande, säger Viktor.
I går besökte han Piteå för att visa upp delar av sin samling och prata om jeansens historia över hundra år.
.
Roligare titta på bilder
Viktors intresse för denim började när han studerade på universitetet i Uppsala. Han delade lägenhet med en gammal klasskompis från gymnasietiden i Eskilstuna.
– Min kompis jobbade med jeans och därför handlade våra samtal till stor del om det och hans tidningar och böcker på ämnet låg utströdda i lägenheten. Jag upptäckte att det var roligare att studera bilderna i hans tidningar än att läsa min studielitteratur. Det var där mitt intresse började.
.
Samlade på Lee-dockor
På 20-talet tillverkades små dockor med passande kläder av jeansmärket Lee. Med tiden har de blivit riktiga samlarobjekt och en sådan docka Viktor hade siktet inställt på.
– Jag visste inte vad Ebay var då och fick hjälp av en kompis att lägga ett bud. Studiebidraget var kanske på 6 700 och dockan kostade minst 5 000, så jag fick leva på nudlar utan ketchup den månaden.
Men köpet gav mersmak och Viktor blev nyfiken på fler dockor med andra outfits.
– Jag kollade på nätet igen och hittade en auktion på en docka som var mycket billigare än den jag köpt. Så jag budade bara för att ingen annan skulle kunna köpa den billigt. Och så vann jag – och fick leva på nudlar igen. Men där blev jag hooked.
Efter en tid flyttade intresset över till denimplagg istället.
.
De som burit plaggen fångar
– Det är inte de som har sytt kläderna som intresserar mig, utan vem som har burit plagget. När jag kontaktar säljare på olika sajter frågar jag alltid om de vet vem som ägt jeansen. Nitton av tjugo vet inte, men så stöter man på den där personen som vet och kan berätta hur hans farfars far burit plagget ute på potatisåkern. Jag får med mig den historien hem och kan se honom framför mig – det är viktigt för mig.
När Viktor hade samlat på sig ett antal sådana livshistorier bestämde han sig för att skriva en bok i ämnet. Det resulterade i ”True fit – a collected history of denim”, som kom ut 2014.
.
Tjugo USA-vändor
Sedan jeansintresset tog fart för snart tio år sedan har Viktor varit i USA tjugo gånger.
Där gör han och några vänner som letar efter jeans expeditioner till nedlagda gruvschakt i Nevadas öken.
– Vi ser oss lite som arkeologer. På 1800-talet var jeansen ett plagg som bars av gruvarbetarna. Det var företagen som ägde plaggen, så när en arbetare slutade lämnades jeansen över till nästa person.
När en gruva stängdes lämnades det mesta kvar på platsen – med ett undantag. Eftersom trä var en bristvara plockade man i möjligaste mån med sig alla balkar och stöttor från platsen.
Det har medfört att rasrisken i de gamla gruvorna är stor.
– Men när man hittar ett plagg på ett sådant ställe är det verkligen som att hitta en skatt. Har man tur kan man upptäcka ett par jeans där nere som inte sett dagsljus på över hundra år. Jag känner mig verkligen hedrad att jag får följa med på expeditionerna.
.
Från 1800-talet
Viktors jeanssamling sträcker sig mellan mitten på 1800-talet och fram till 1980.
– För mig handlar det inte enbart om hundra år av jeansens historia, utan om hundra år av historia. För att förstå sig på jeans handlar det både om att kunna datera dem via detaljer som bälteshällor och bakfickor, men mest handlar det om att känna till hur samhället och tidsandan såg ut för att kunna sätta in dem i ett sammanhang.
.
Anpassar material
Jeansen har gått från att vara ett renodlat arbetarplagg till att vara en statussymbol och ett självklart inslag i vardags- och festlivet.
– Men jag tycker inte att man kan prata om kvalitet kopplat till att ”det var bättre förr”. Jag ser det som att tillverkarna anpassar produktionen till hur de som använder plaggen lever. När jeansen gjordes för gruvarbetarna anpassades tygerna för att skydda kroppen, nu handlar det snarare om att materialet ska vara skönt mot huden.
.
I handbagaget
Han ser sina jeans som museiföremål.
– På ett sätt säger jag emot mig själv, eftersom jeansen från början var ett arbetarplagg, gjort för att användas. Men jag använder mina på annat sätt. Ett urval ur samlingen finns som utställning på Etnografiska museet i Stockholm just nu och jag har med mig en del plagg när jag föreläser, bland annat ska jag till Ukraina och England för att föreläsa.
När han reser skulle han aldrig fundera på att checka in denimplaggen. De förvaras säkert i handbagaget.
.
Hans egna jeans
Privat varvar Viktor mellan två par jeans. Mer än så behövs inte, anser han.
De två paren är naturligtvis inga massproducerade exemplar.
– De är reproduktioner från min samling. Jag har anlitat duktiga jeansmakare i USA och Japan för att sy upp dem. Till det ena har jag låtit väva upp ett tyg som motsvarar ett från 1800-talet och det andra paret är sydda av ett tyg som legat i en källare sedan 30-talet.
Denim är en del av USA:s historia, och en del av USA:s historia kan berättas genom jeans.
Men även Japan är ett stort land för jeansintresserade.
– Efter andra världskriget köpte japanerna upp många vävstolar från USA och de är inga man bara bygger kopior på. Med sitt sätt att dra kvaliteten till sin spets levererar de riktigt bra kvalitet.
.
Så tvättas jeansen
Huruvida man bör tvätta sina jeans och i så fall hur, är ett samtalsämne bland insatta.
Viktor tvättar sina vardagsjeans utifrån vilken karaktär han vill ha på plagget.
– Jeansen som är inspirerade av en förlaga från 1800-talet tvättar jag sällan eftersom man helt enkelt inte hade samma möjlighet att hålla byxorna rena då, medan byxorna som bygger på 60-talets mode tvättas på ett annat sätt.
.
Vart förvarar du jeansen du själv använder?
– På golvet och sedan drar jag på dem igen.
.
Har du någon favorit i din samling?
– Nej, alla jeans är unika på sitt sätt med sin egen historia. Därför kan jag inte ha någon favorit.