I april 1842 tog han ut flyttningsbetyg hos pastorsämbetet i Öjebyn, bosatte sig i Stockholm, men hamnade 1866 i USA, där han skapade sig en ny tillvaro.
För många är i dag den stora emigrationsvågen i stort sett bortglömd, sedan släktbanden tunnats ut. Allt färre har kontakt med sina släktingar. Många av de som åkte över Atlanten lämnade inga eller vaga spår efter sig och bildade heller aldrig familj.
Daniel Markström från Kopparnäs hör i dag till de ”glömda” utvandrarna, även om det finns en del ättlingar kvar på var sida om Atlanten.
I Stockholm arbetade Markström en tid och fick småningom anställning som guldsmedsgesäll och utbildade sig till guldsmed. Han var också utbildad murare, ett yrke han ägnade sig åt i 1880 års folkräkning i USA.
Han förenade sina öden med tre år äldre Anna Catharina Enberg. I rask följd fick makarna tio barn. Till ledsamheterna hörde att bara fem av barnen, Knut, Gustaf, Signa och Agnes fick uppleva vuxen ålder.
Familjen var en tid bosatt på Östermalm. Men flyttade runt en del och var skrivna i Klara, Jakob och Johannes församlingar.
Daniel och Anna konverterar till den katolska läran, låter 1862 döpa sig i St. Eugenia, en romersk-katolsk församling i Stockholms katolska stift. Prästerna tillhör jesuitorden. Fyra av barnen döps också i den katolska kyrkan.
1866 beslutar sig makarna Markström för att flytta till USA.
Att sedan följa Daniel Markström på kartan har inte varit det lättaste. En tid var familjen bosatt i Jamestown, New York, sedan i Titusville, Philadelphia, och därefter i Ishpeming, Michigan för att 1875 bosätta sig i Oshkosh, Wisconsin.
Slutligen slog sig familjen till ro i Wisconsin, i Marathon County, Wausau.
23-år gammal avled dottern Anna .
Daniel, som efter emigrationen stavade efternamnet Markstrum, slutade sin jordevandring 1907 i en ålder av 80 år.
Hans hustrun Anna avled 1906. Hon blev 83 år.
Makarna var då skrivna på samma adress som dotter Signa och hennes make Bernhard Benson. Signa avled 1955.
Sonen Knut, som ändrade sitt förnamn till Knute, visade under sin levnad en god portion styrka och beslutsamhet och engagerade sig i det offentliga livet, bland annat i politiken.
Av vad som framgår av Knut Markströms levnadsberättelse lärde han sig, utöver svenska och engelska, också tyska.
Karriären började i Oshkosh. Han slog sig framgångsrikt in på målarbanan och drev en tid verksamhet tillsammans med brodern Gustaf.
Tidigt intresserade Knut för offentliga frågor och engagerade sig i det republikanska partiet och valdes senare som ordförande för Jamestown High School Grant och för Colfax club, som sysslade med kommersiella frågor.
Han var senare en framträdande person i den politiska kampanjen för såväl president Garfield och president Harrison. I Bessmer, Michigan, återfinns han också involverad i politiken, som ansvarig för arbetsmarknadsfrågor. Han valdes där även som postmästare, och satt på det mandatet i fem år. I Wausau hamnade han i kommunfullmäktige och som framträdande på länsplanet.
Men efter en tid tog han avstånd från det republikanska partiets politik och blev oberoende politiker.
Han gifte sig med Emma Hoffman, född i Ripon, Wisconsin. Makarna fick en son, Freddie, som dog mycket ung.
Knut Markström avled 1922 och hustrun Emma 1956.