Varför sökte du till idrottsgymnasium?
– Jag vill satsa på handbollen och få bättre motstånd och träning, så därför kändes handbollsgymnasium som ett bra val.
Hur gick det att få nya kompisar?
– Jag kom lätt nära mina lagkamrater och klasskompisar, alla var väldigt välkomnande.
Fast jag tror att mycket av det beror på hur man är som person.
Hur ordnade du bostad?
Jag bor i en lägenhet som jag och en kompis delar på, vi fick den genom vår handbollsförening.
Vad är det bästa och sämsta med flytten?
– Det finns så många bra saker. Att jag fått träffa många nya vänner, att jag utvecklas väldigt mycket, både som person och som handbollsspelare, och att jag får göra det jag älskar varje dag, nämligen spela handboll.
Jag tycker att en av de sämsta grejerna är att man måste ta hand om mycket själv, att man är så långt hemifrån, och självklart att jag inte får träffa min familj eller mina vänner från Piteå så ofta.
Om du skulle få göra om gymnasievalet, skulle du ha gjort likadant igen?
– Ja, det skulle jag absolut göra! Att börja på Porthälla är nog det bästa jag gjort, jag trivs jättebra här nere.
Vad har du för råd till de som är osäkra på om de ska ta det här steget som du tagit?
– Jag tycker du ska ta steget. Den här chansen får man kanske bara en gång i livet och därför tycker jag man ska ta vara på den. Ge det i alla fall ett försök, det är så värt det. Skulle du inte trivas kan du ju alltid flytta hem igen. ↔
Moa Gabrielsson tog för ett och ett halvt år sedan sitt pick och pack och flyttade 35 mil bort från familj och vänner, till den lilla orten Tärnaby i Storuman för att kunna kombinera sitt skidåkande med gymnasiestudierna.
Vad fick dig att söka till idrottsgymnasium?
– Jag älskar att åka alpint och ville kunna kombinera studierna med skidåkningen.
Hur löste du bostad?
– Jag flyttade till Tärnaby när jag började gymnasiet. Under första året bodde jag på ett slags elevhem som skolan ordnade, men nu i tvåan så fick jag en lägenhet som jag stått i kö till ett tag, så där bor jag nu.
Vad är det bästa & sämsta med idrottsgymnasium?
– Det bästa måste ju vara att kunna kombinera studierna med skidåkningen. Sedan älskar jag att få se nya platser när vi åker iväg på läger och tävlingar, och bara att jag får göra allt tillsammans med andra härliga skidåkare och tränare!
Perioderna när man längtar hem lite extra mycket är kanske det sämsta. Sedan att vi åker ganska mycket bil till tävlingar och så, det kan bli väldigt drygt efter ett tag.
Var det lätt att skaffa nya kompisar?
– Ja, eftersom jag bodde ihop med två andra elever första året så blev vi snabbt bra kompisar. Sedan tränar hela skolan tillsammans, och eftersom Tärnaby är litet så kommer man varandra nära snabbt, så det var inga problem för mig.
Har du utvecklats som skidåkare sen starten?
– Ja, fysiskt och psykiskt!
Om du skulle gå tillbaka i tiden, skulle du valt och gjort likadant igen?
– Ja, helt klart. Jag kommer aldrig ångra mitt val, att jag vågade göra det här. Jag trivs jättebra på alla sätt och vis i Tärnaby, och jag älskar den lugna omgivningen och sammanhållningen på skolan.
Vilka tips har du till de som är osäkra på om de ska satsa på sin idrott genom att ta det steget som du har tagit?
– Våga ta steget. Du kommer få otroligt många nya erfarenheter, nya vänner och framför allt minnen. Dessa få år kommer du att ha med dig resten av livet, så satsa! ↔
Varför bestämde du dig för att söka till fotbollsgymnasium?
– Jag har alltid velat gå fotbollsgymnasium och jag tyckte det verkade roligt att kombinera fotbollen med skolgången.
Hade du det lätt att skaffa nya kompisar?
– Ja, eftersom att jag går i en klass med bara idrottare så har alla ganska lika intressen så i början när man inte kände så många så kunde man ju alltid prata om sport. När vi började i ettan kände jag ingen i min klass, men jag visste ändå vilka de flesta var på grund av idrotten.
Du valde att bo kvar i Piteå och pendlar till Luleå varje dag, hur fungerar det?
– Det fungerar bra faktiskt. Det är klart att det är en omställning att gå upp väldigt tidigt på morgonen för att åka till skolan så pass tidigt som jag faktiskt gör, men man vänjer sig. Det är värt det, eftersom fotbollsgymnasiet är något som jag verkligen vill gå.
Vad är det bästa och vad är det sämsta med att gå fotbollsgymnasium?
– Att jag får spela fotboll under skoltid är såklart det bästa. Fotboll är det roligaste jag vet så att få den här möjligheten har varit helt fantastiskt för mig.
Det sämsta är nog att det kan bli lite för mycket med alla träningar och allt plugg. Eftersom jag går en studieförberedande linje innebär det mycket plugg, plus att jag har träningar med klubblaget på kvällarna också. Det kan vara svårt att hinna allt, så ibland kan det bli lite för lite sömn. Att jag pendlar kan också göra att det blir stressigt att hinna till alla träningar hemma, men man får helt enkelt planera och känna efter om det är värt det. För mig är det då det, jag trivs bra.
Tycker du att du utvecklats som fotbollsspelare under din gymnasietid?
– Ja, jag känner att jag har utvecklats mycket under de här tre terminerna. Vi har otroligt bra tränare och duktiga spelare som gör att jag går framåt som fotbollsspelare, och sedan gör ju tre extra träningar i veckan sitt.
Skulle du ha gjort något annorlunda om du skulle ha gjort gymnasievalet i dag?
– Jag skulle definitivt ha valt att söka idrottsgymnasium, men jag hade sökt på fler orter än bara Luleå.
Vad skulle du säga till de som är osäkra på hur de ska välja?
– Testa! Våga chansa och prova hur det känns. Visst kan det vara läskigt med en ny stad eller en ny klass, jag vet, jag var livrädd första dagen men det mesta löser sig. Annars kan du alltid byta till en vanlig linje, så du har egentligen inget att förlora! ↔