Denna gravsten från början på 1800-talet har blivit vandaliserad. Halva stenen låg i bitar på marken när det upptäcktes.
Kyrkogården är den plats dit vi för våra anhöriga till sista vilan, men de fyller även en viktig kulturhistorisk roll i samhället. De ska både berätta om vår historia men också något om vår samtid som framtiden kan ta del av. Det gör förvaltningen till en utmaning berättar Marika Berglund som är fastighets- och kyrkogårdschef.
– Vi sitter just nu med budgeten för kommande år, då ska vi avsätta pengar för att påbörja en inventering av våra gamla gravstenar på våra kyrkogårdar. Sen måste vi ta hit en expert som kan bedöma det kulturhistoriska värdet på stenarna och utifrån det ska vi göra en prioriteringslista utifrån vad som behöver göras.
Den som promenerar över Piteå kyrkas kyrkogård kan snabbt konstatera att gravstenarna i många fall är täckta av lavar, att det står ett dött träd mitt på kyrkogården och att klängväxten vid den vita "ställningen" ser död ut. Marika Berglund är medveten om problemet.
– Precis idag har vi påbörjat en viss renovering och genomgång av gravstenarna här på Piteå kyrkogård. Leif Lindell som är stenkonservator, är här för att renovera vissa gravstenar.
Marika Berglund pekar på en av gravstenarna från tidigt 1800-tal, som nu är inklädd i plast.
– Den här stenen var hel i tisdags, men när vi kom i onsdags morse låg stora bitar framför stenen. Den stenen var redan renoverad. Nu hoppas vi att den går att laga. De trasiga bitarna har märkts upp och sorterats av stenkonservatorn, och ligger nu i vår bod, i väntan på att åtgärdas.
Det finns en oro att fler gravstenar ska skadas eller vandaliseras. Särskilt under PDOL eller under cruisingen finns det risker att gravstenarna vandaliseras. Något som fått Marika Berglund att fundera i banor av rondering till exempel, för att skydda gravstenarna, men något beslut är inte taget ännu.
Kyrkor, begravningsplatser och föremål som tillkommit före 1940 skyddas av Kulturmiljölagen. Att förstöra eller skada kulturminnen är brottsligt och därför kan den skyldige dömas till böter, eller fängelse max sex månader. Kulturföremål från kyrkor får inte heller flyttas från sin ursprungliga plats, utan tillstånd.
Marika Berglund visar en annan del av kyrkogården, där det finns en grav omgärdad av ett svart staket i smide. Innanför staketet finns flera gravstenar, men en gravsten ligger i två delar, inplastade och upplagda på träslanor.
När graven skulle renoveras upptäcktes det att sockeln på gravstenen var vackert dekorerad men under marken. Nu ska den torka och fästas på en ny sockel ovan mark.
Marika Berglund visar vart gravstenens vackra dekoration blivit varsamt renoverat och ifyllt.
En gravsten av sandsten är mer känslig för vädret än till exempel granit. Denna gravsten är renoverad, men kan behöva en översyn igen.
Piteå kommun äger marken där det förut stod ett växthus. Nu ska församlingen komma överens med kommunen om vem som ska sköta underhållet av växtligheten.
Nu har säsongen börjat för planteringar kring gravarna.
– När vi började undersöka den här gravstenen, upptäckte vi att den dekorerade sockeln var under jorden, så nu har vi lyft upp den så att stenen kan torka. Sedan ska den få ett nytt fundament att stå på. Vi har fått en kostnad på 25000 kronor för den graven, men det kommer inte att räcka, säger hon med en liten suck.
Ett problem är att det finns så få personer med den kompetens som behövs, och särskilt i Norra Sverige. Leif Lindell till exempel bor i Stockholm och kan inte vara här så mycket som det egentligen krävs. Han jobbar dessutom även med andra städer såsom Luleå och Umeå utöver Piteå. Även de som gör kulturhistoriska bedömningar av kyrkor och kyrkogårdar är det brist på i Norra Sverige.
Piteås församling har sju kyrkogårdar och det pågår ett ständigt underhållsarbete på flera av dessa. Både av gravstenar och av växtligheten. På Piteå kyrkogård byter man till exempel ut den gamla björkallén, för att säkerställa att den inte skadar någon av besökarna. På Öjebyns kyrkogård har man spärrat av ett stort område där en gammal björk knäckts av sin egen tyngd.
En björk i allén på Öjebyns kyrkogård hade knäckts av sin egen tyngd. Nu är området avspärrat i väntan på att trädet ska åtgärdas.
Kurt Hellgren hjälper bland annat anhöriga att hitta bland gravarna. Han håller också på att sätta ut gravarna på en karta så de blir sökbara på nätet, genom att kontrollera begravningsböcker och husförhörslängder och sen koppla ihop det med gravarna.
Många gravstenar är väldigt gamla och övervuxna med lavar. Det krävs varsam rengöring för att stenen ska återfå sitt ursprungliga utseende igen.
På vissa områden där det är mer glest mellan stenarna kan det ha stått träkors som försvunnit genom århundranden. Alla hade inte råd med gravstenar.
På allmänningen, på Öjebyns kyrkogård står stenarna tätt, och det skapar en särskild karaktär som är skyddsvärd.
Knappt synligt står det en gravsten precis invid syrenbusken.
Björkarna i allén har en begränsad livslängd, och det börjar bli dags att byta ut de gamla träden mot yngre.
– Även här måste vi börja tänka på att byta ut träden. Ett träd har ju bara en viss livslängd, därför har vi påbörjat arbetet med att göra trädvårdsplaner nu för våra kyrkogårdar.
Hon berättar att även träden på kyrkogården omfattas av kulturminneslagstiftningen. Därför måste man ansöka till Länsstyrelsen när man vill ta ner träd eller ta bort buskar. Vissa träd sparas som höjdstubbar, när de behöver kapas, för den biologiska mångfaldens skull.
– Då måste en expert avgöra vilka träd som är extra värdefulla och som ska sparas. Den personen kan också föreslå ersättningsträd utifrån den kulturhistoriska miljön, så man får inte bara ta ner träd hur som helst.
När det kommer till växtligheten vid det gamla växthuset på Piteå kyrkogård så är det lite otydligt om vem som äger vad och vem som egentligen ska sköta underhållet.
– Jag ska ta en diskussion med kommunen om hur vi gör med underhållet av växtligheten där.