Gediget, men fantasilöst

POP. Det har gått 18 år sedan Anne-Lie Ryde släppte ett album med helt nyskrivet material. Jag kan inte påstå att jag längtat ihjäl mig. Ryde är ingen dålig sångerska, men begränsad som artist och helt i händerna på människor som kan förse henne med låtar.

I det här fallet har hon lierat sig med Mikael Westerlund, som skrivit så väl texter som musik. Ett hantverk som utgår från formulär 1A. Nej, inte dåligt, men det håller sig inom givna ramar och här finns inte potential för några större hits. Förutom i P4 då. Själv hoppas Anne-Lie Ryde att titelspåret ska slå lika bra som genombrottslåten "Segla på ett moln" från 1983. Det tror jag inte.

Vill jag vara snäll är det här sympatiskt, men här finns inte mycket som lyfter, överraskar eller förför. Det är standardmusik i mittfåran i gedigen, men fantasilös produktion och jag gäspar uttråkat.

Gediget, men fantasilöst

ANNE-LIE RYDÉI hela mitt liv(Lionheart)PP