nDet var en gång fyra katter, som hette Moffe, Maja, Plutten och Fia, som skulle fira lucia.
- Vakna nu, sade Moffe och klappade försiktigt lilla Maja på huvudet. Det är morgon nu och klockan är tio över sju.
Maja steg upp och hon och de andra började borsta sina tänder. Klockan åtta skulle deras vänner katten Söta Morrison, hunden Voffe, igelkottarna Taggis och Kotte plus De Tre Kråkorna komma förbi på lussefika. Fia skulle vara lucia, Maja tärna, Moffe stjärngosse och Plutten skulle vara pepparkaksgubbe.
Moffe och Plutten sprang till vardagsrummet och pyntade färdigt med glitter och färgglada girlanger. De skulle även ställa fram fika, grädde och ett stort pepparkakshus samt ställa undan studsmattan, som de hade därinne. Men när de kom tillbaka låg Maja och Fia och sov igen. De hade bakat hela natten och var jättetrötta. Moffe ville inte väcka dem och sade:
- Plutten, bli inte sur nu, men du får vara lucia.
- Okej, sade Plutten och tog sig för pannan.
Det ringde på dörren och Moffe sprang iväg och Plutten tog på sig lucia-klänningen, men baksidan sprack för han var lite rundare än Fia. Han satte ljuskronan på sitt huvud och i samma sekund så var Moffe tillbaka och Moffe klädde snabbt om till stjärngosse och de tågade ut tillsammans.
Plutten började sjunga "Sankta lucia" men råkade trampa på klänningen och druttade rakt ner på studsmattan, som de hade glömt ställa undan. Han flög rakt upp i taklampan, klänningen fastnade och Plutten ramlade ur, rakt på studsmattan igen och han studsade mjauande upp och ner igen. Till slut landade han på pepparkakshuset, som gick i tusen bitar, och ett stort pepparkakshjärta fastnade på Pluttens mage.
Plötsligt dök Fia och Maja upp och fick se luciaklänningen dingla i taklampan, Plutten liggande bland alla pepparkaksbitar och hur Moffe och de andra försökte hålla sig för skratt. Fia sade så glatt hon kunde:
- Ok, kul, nu är det dags för pepparkakor, allihopa!
Alla ville ha det stora hjärtat, så till Pluttens fasa hoppade alla plötsligt på honom. Stackars Plutten, som var kittlig på magen, började skratta och bad dem att sluta, men det gjorde ingen (för de tyckte det var kul att kittlas). Men som tur var, så hade Plutten ett stort hjärta inom sig, inte bara ett av pepparkaksdeg på sin mage, så han lät sina vänner hållas.
Och resten av dagen busade de med varandra och skrattade. Speciellt när de insåg att Plutten (trots allt) blivit en pepparkaksgubbe, som först var tanken.
Slut!