Fruktad mårdhund på väg in i länet
Mårdhunden, denna fruktade bärare av två för människan dödliga sjukdomar och marodör i fågelskyddsområden, är en mycket ovälkommen gäst i vår svenska natur. Arten har lyckats reproducera sig på Haparanda-Sandskär och hittills har 17 djur skjutits.
P-A Ã hlen pratar om mårdhunden
Foto:
Än så länge rör det sig, förutom mårdhundarna på Haparanda-Sandskär, om ett fåtal säkra observationer i Sverige av rovdjuret som Per-Arne Åhlén brukar beskriva som en vattenlevande räv från Korea, vilket är vad den faktiskt är.
Sällsynt
- Det här djuret är fortfarande oerhört sällsynt i Sverige, utbredningen är begränsad till Norrbotten och norra delarna av Västerbotten; totalt rör det sig om ett 25-tal bekräftade observationer, säger forskaren som 2006 fick Naturvårdsverkets uppdrag att skriva ett förslag till nationell förvaltningsplan för mårdhunden, hur man ska hantera, det vill säga stoppa arten, som förekommer i stort antal i Finland.
Många människor i norra Sverige påstår sig ha sett mårdhundar, bland annat i Pitebygden, men det enda dokumenterade fyndet i PT:s spridningsområde gjordes utanför Arvidsjaur för lite drygt ett år sedan, då en överkörd mårdhund anträffades på väg E 45.
Förväxlingar
- Det förekommer så oerhört mycket förväxlingar mellan det här djuret och andra arter och det har förstås att göra med att så få har sett en mårdhund. Efter fjorton år i mårdhundsbranschen är jag luttrad. Jag kan nämna många exempel på mårdhundsobservationer som har varit käpprätt fel, även duktigt folk har gjort misstag, förväxlat mårdhund med exempelvis förrymda pälsrävar.
Grävlingar, minkar, mårdar, uttrar och till och med angorakatter har felaktigt pekats ut som mårdhundar, ett djur som storleksmässigt är något större än en svensk rödräv.
Få bekräftade fynd, alltså, ändå ökar antalet observationer för varje år. Det råder knappast något tvivel om att arten faktiskt ökar i Sverige och att den gynnats av senare års milda vintrar. Ty mårdhunden är ett oerhört "vinterklent" djur, förklarar Per-Arne Åhlén.
Smittspridare
- Tack vare det kommer vi i Norrbottens och Västerbottens kustland aldrig att få så höga tätheter av mårdhund att arten blir ett stort naturvårdsproblem. Det är först om arten skulle nå in söder om Dalälven som en ekologisk katastrof skulle kunna hota.
I södra Finland har man nu stora problem med dessa fågelmarodörer, där når i bördiga våtmarker mårdhunden tätheter på upp till 300 djur per tusen hektar. Det värsta är att häckning av sällsynta fåglar då omöjliggörs.
Men den största risken med mårdhunden är trots allt dess potential som smittspridare, som bärare av rabies och rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis). Mårdhundarna i Finland sprider inte dessa dödliga sjukdomar, men i Ryssland förekommer de.
Lättjagade
Per-Arne Åhlén tycker att mårdhunden är ett mycket intressant djur, som han av nämnda orsaker vill slippa se i vår svenska natur. Märkligt nog är detta svårbekämpade djur extremt lättjagat och mot hundar har mårdhunden inte en chans ("en medelstor hund av en pudels storlek kan lätt ta och bita ihjäl en mårdhund, dess enda försvar är att kasta sig i vattnet, dyka och simma undan, mårdhunden kan även spela död").
- Att skjuta mårdhundar är busenkelt. Problemet är att de har så hög reproduktion. Mårdhunden är världens mest högreproduktiva hunddjur, tillsammans med fjällräven, den kan få upp till 20 ungar i en kull, säger Per-Arne Åhlén.
Så jobbar vi med nyheter