Totalt var fyra vittnen kallade till rättegången. Ett av dem var den veterinär som tagit emot katten den 2 januari 2017. Kjellgren ifrågasatte emellertid hennes minnesbilder då hon i princip ordagrant återgav sin egen rapport. Angående rapporten förklarade Christina Skoog när hon förhördes att den innehöll en rad missförstånd. Bland annat hade veterinären skrivit att Skoog själv uppgett att katten varit dålig omkring två veckor och riktigt dålig den senaste veckan.
– Så var det inte. Katten hade varit som vanligt den sista tiden, förutom att den ätit lite sämre. Men den hade inte slutat äta helt. Det var först den 2 januari som katten började gå vingligt och då kontaktade jag veterinär omgående, berättade företagsledaren.
Gällande det faktum att hon sökt en veterinär under mellandagarna, förklarade hon, var inte för att katten var sjuk utan enbart för att hon ville rådfråga en veterinär angående kattens foder.
– Därför sökte jag inte heller någon jourveterinär, för det var inget akut, som jag uppfattade det då, sade företagsledaren.
– Jag upplevde att katten var frisk, men han var gammal. Han sov alltid med mig i sängen och när jag satt i min fåtölj låg han alltid på en fårfäll vid mina fötter. Det var han och jag. Jag älskade min katt, sade hon.
Det ifrågasatte inte åklagaren Mikael Lundquist.
– Jag är övertygad om att Christina Skoog inte velat sin katt något ont. Men likväl framkommer det av bevisningen att katten har mått dåligt under en längre tid. Och det är i vart fall oaktsamt att inte söka en annan veterinär när den första veterinären hade stängt, sade han och yrkade på dagsböter.
Försvaret åberopade tre vittnen, en släkting och två av hennes närmsta vänner. De hade alla tre besökt bostaden och träffat katten kring jul 2016. De framförde samstämmiga uppgifter om att katten till synes mådde bra, att den varit mycket social och hoppat upp på köksbänken.
Åklagaren menade emellertid att vittnesuppgifterna inte förtar veterinärens bedömning.
Advokaten Håkan Kjellgren underströk att det finns för många frågetecken, otydligheter och missförstånd i utredningen för att hans klient skulle kunna dömas för brott.
– Hon saknar uppsåt och har inte heller varit grovt oaktsam. Hon har uppfyllt sin handlingsplikt, hon har kontaktat veterinär direkt när katten blev sjuk, sade han.
Han menade även att åklagaren begått ett misstag i och med sitt förstahandsyrkande.
– Väljer man att överhuvudtaget ha med ett andrahandsyrkande så innebär det att man inte känner sig säker på att den tilltalade kan komma att fällas för förstahandsyrkandet. I det här fallet har själva åtalet gett konsekvenser för min klient, som är en publik person, eftersom det resulterat i ett dubbeluppslag i lokalblaskan. Djurplågeri är ett mycket stigmatiserande brott att åtalas för, konstaterade Kjellgren.
Dom meddelas den 23 januari.