Cirka 450 000 människor i Sverige har diabetes. En folksjukdom med andra ord, men det finns många myter och fördomar om vad diabetes är och trots att nästan alla känner någon som har sjukdomen så är det långt ifrån alla som vet vad som bör göras i en akutsituation.
– Många tror att den som har diabetes inte kan äta sötsaker, men det är fel. För mig som har typ 1 kan det vara livsviktigt att få i mig något sött om mitt blodsocker sjunker, säger Fanny Andersson, som alltid bär med sig dextrosol om det skulle behövas.
Motsatsen, att ge insulin till en person med för lågt blodsocker kan få förödande konsekvenser.
Fanny Andersson blev sjuk redan som tvååring. Föräldrarna trodde att hon drabbats av magsjuka och gav henne huskuren avslagen Coka cola, men hon blev inte bättre.
– Kunskapen var mycket sämre då, men jag fick diagnosen på sjukhuset. Det var jobbigt för familjen. Pappa fick åka från jobbet och ge mig sprutor de första åren, men sedan lärde sig personalen på förskolan. Idag finns en helt annan kunskap och barn med diabetes har en stödresurs i skolan.
Det är inte bara kunskapen som förbättrats. Sprutorna har bytts ut mot nya hjälpmedel och numera är Fanny ”trådlös”. Via en knapp i armen kan hon läsa av blodsockret med en mobilapp och sedan reglera insulinhalten via en liten pump som exempelvis kan sitta mot låret.
Fanny Andersson jobbar sedan tre år på Rönnskolan och lever i det stora hela ett vanligt liv, men med mer planering. Hon har engagerat sig i diabetesföreningen och försöker hjälpa barn som fått diabetes typ-1.
– Jag har varit på läger själv och numera är jag ledare. En del barn skäms och vill inte prata om det. Jag vill jobba för större öppenhet och kunskap. Det har blivit mycket bättre och nu arrangeras till och med en diabetesgala på tv.
Du sa att det finns mycket fördomar?
– Många tror att det är självförvållat, men det stämmer inte alls när det gäller typ 1. När det gäller typ 2 kan livsstilsfaktorer spela in och för vissa förbättras situationen med ändrade levnadsvanor. För typ 1 finns dock ingen bot. Kroppen kan inte producera insulin.
Känner du dig orolig på grund av sjukdomen?
– Ibland. Att jag ska hamna i ett akutläge och ingen vet vad de ska göra. Jag är också orolig för att mina framtida barn ska drabbas. Det finns ju risker och jag kollar synen regelbundet.