På vägen passerar man Trundavan, och sen är man framme vid bron som leder över till Trundön.
- Vi brukar skämta om att Rosvik är en förort till Trundön, eftersom man passerar Rosvik innan man kommer hit. Men det får du inte skriva, säger brunnsborraren Sture Holmström och skrattar.
Efterlängtad återkomst
Han är född och uppvuxen på Trundön, och flyttade som tonåring med föräldrarna till Öjebyn.- Men det är härifrån jag kommer, och det är här jag alltid velat vara. Så när jag fick tag på den här tomten 1990 flyttade vi hit, säger Sture, som bor med fru och dotter i en villa några hundra meter från brofästet.
Han tycker inte alls att det känns avsides att bo ute vid kustbandet.
- Tvärtom, vi tycker att vi bor centralt. Det tar tio minuter att köra till Rosvik, och där finns affärer, bibliotek, bank, bensinstation, sopsortering, skola och förskola.
Fiskehistoria
Sture Holmström minns hur det var i slutet av 1950-talet, när fisket fortfarande var en stor näring på Trundön.- I slutet av 1950-talet fanns det en brygga vid bron, där fiskarna lämnade sin fångst i trälådor. Sen kom fiskbilen och körde lådorna till fiskförsäljningen i Piteå.
I takt med industrialiseringen på 1960-talet minskade antalet yrkesfiskare, i stället började öborna att jobba inom industrin.
- Pappa körde arbetarbussen, det gick två turer på morgonen, och jag kommer ihåg hur männen som steg på bussen hade sina unikaboxar med sig när de åkte till fabrikerna i Luleå och Piteå.
När familjen Holmström flyttade till Trundön i början av 1990-talet var de inte ensamma inflyttare.
- Det var som om vändningen kom då. Det blev lättare att få bygglov, och då var det också fler som flyttade hit, säger Sture Holmström.
- Nu är vi nog omkring 100 bofasta här på Trundön med omnejd, och på sommaren är det minst det dubbla, när sommarstugeägarna kommer hit.
Ett par hundra meter från familjen Holmström bor Pär Öström, som numera är den ende representanten för Trundöns tidigare huvudnäringar, jordbruket och fisket. Han är jordbrukare på heltid, och yrkesfiskare på deltid.
- Jag fiskar sik och lax. Men jag har dragit ner på fisket, det finns så mycket säl här, så det är svårt att få någonting.
Jordbruket tar upp mycket av Pär Öströms tid. Han har elva kor och 20 kalvar. Dessutom har han 60 hektar åkermark, uppdelat på 95 åkrar.
- Alla åkrar är inte här på Trundön, så det tar ganska mycket tid att köra emellan och slå dem, berättar han.
Tillsammans med en kompanjon äger Pär Öström också småbåtshamnen på Trundön.
- Piteå kommun ägde hamnen tidigare, och när de tänkte lägga ner den så bestämde vi oss för att ta över driften. Många stugägare har egna bryggor, så det är främst lite större båtar, segelbåtar och motorbåtar, som lägger till här.
Blomstrande levebröd
Byns storföretag heter Trundöbagarn. Här arbetar fyra personer med att baka tunnbröd, mjukkaka och limpa.Delägarna Dan och Maria Holmgren började i liten skala 1997.
- Då hade vi en vedeldad ugn, men efter ett halvår köpte vi en modern bakugn. Det tog sån tid att få upp värmen i den vedeldade ugnen, berättar Maria Holmgren.
Därefter har bageriet byggts ut i omgångar, stora investeringar har gjorts i byggnader och maskiner och bakningen är numera en helt automatiserad process.
- Tidigare kavlade vi allting för hand, och det blev alldeles för tungt. Till sist var det frågan om vi skulle upphöra med verksamheten eller investera i maskiner, säger Maria Holmgren.
Utbredd försäljning
Trundöbagarn kan nu göra 60-70 kilo tunnbröd i timmen. Och från att bara ha sålts i den lokala butiken i Rosvik säljs nu deras produkter i 80-90 butiker över hela landet.- Vår, sommar och höst har vi fullt upp, vinterhalvåret är lite lugnare, säger Dan Holmgren.
Tunnbröd är en säsongsbetonad vara.
- Februari till maj äter folk inte så mycket tunnbröd, men under sommaren är det en enorm efterfrågan. Och surströmmingssäsongen är en riktig höjdpunkt. Vi har aldrig sålt så mycket tunnbröd som nu.