Följ med ner i de mytomspunna kulvertarna

Ryktet går att de leder ända in till centrala stan – eller till Pitholmsskolan. Myterna är många om de kulvertar som ligger under gamla Furunäsets mentalsjukhus. PT fick följa med ner i underjorden med Anders Sundqvist som haft tunnlarna som en del av sin arbetsplats i närmare 40 år.

Anders Sundqvist lyser sig fram i mörkret nere i de smala sidokulvertarna. "Jag har aldrig känt olust här nere", säger han.

Anders Sundqvist lyser sig fram i mörkret nere i de smala sidokulvertarna. "Jag har aldrig känt olust här nere", säger han.

Foto: Laila Bäckström

Piteå2025-04-05 11:00

Nyheten i korthet

  • Anders Sundqvist, som arbetat i nästan 40 år i kulvertarna under det gamla mentalsjukhuset Furunäset, avslöjar myter och berättar historier om platsen.
  • Tunnlarna, som började byggas 1889, sträcker sig inte till centrala stan eller Pitholmsskolan, men leder till olika byggnader inom sjukhusområdet.
  • Sundqvist berättar om obehagliga upplevelser, spöklika händelser och hemliga kärleksmöten som ägt rum i tunnlarna under årens lopp.

Mentalsjukhuset

Doften av fukt och damm som virvlar omkring slår emot en när man går ner för trappen till kulvertarna som löper under huvudbyggnaden Borgen.

Redan när sjukhuset började byggas 1889 påbörjades bygget av sidokulvertarna och på 50-talet tillkom den bredare huvudkulverten. 

undefined
På väg ner under jord.
undefined
Anders Sundqvist har haft kulvertarna under Furunäsets borg som sin arbetsplats in nästan 40 år. Här hittar han överallt och det har hänt att han fått hjälpa dem som gått vilse.
undefined
Vissa av kulvertarna är mörka och kan upplevas lite skrämmande.
undefined
Totalt är kulvertarna cirka 600 meter långa. Men nej, de leder inte ända in till stan. Det är en gammal myt.

Men nej, kulvertarna är inte flera kilometer långa, eller leder ända in till stan eller till källaren på Pitholmsskolan. Men via de drygt 600 meter långa tunnlarna kan man ta sig till Valvet, Mogården, den gamla panncentralen och tillbyggnaden på innergården.

– Det finns väldigt mycket historier om kulvertarna och ungdomarna tycker att det är spännande här nere. Kanske skulle jag skriva en bok någon gång (skratt), säger Anders Sundkvist som möter upp oss rustad med pärmar, papper och kartor.

Efter att Piteå kommun köpt Furunäset för två kronor av landstinget1987 blev han anställd för att jobba med driften och underhållet av området. De senste åren som anställd av PNF.

Anders Sundqvist berättar att han aldrig känt någon olust nere i kulvertarna, där han nog hittar bättre än någon annan, men att han har förståelse för att andra kan uppleva det så.

– Då det blev en företagsby 1987 så var de anställda tvungna att köra ner sina brännbara sopor, kompost och wellpapp hit ner med hissen. Många tyckte det var obehagligt och har känt saker, som att någon har passerat förbi dem.

undefined
Ett fönster ut mot världen utanför.
undefined
Elcentralen har bytts ut.
undefined
Vad har egentligen pågått här nere bakom stängda dörrar?
undefined
"Avdelning 30" står det på en av dörrarna.

Som mest vårdades 800 patienter här, antalet anställda var runt 500.

Nere i källaren finns rum som troligen användes för elchocker, lobotomering och insulinbehandling. 

På en av dörrarna vi passerar står tydligt texten "avdelning 30".

– Jag tänker att eftersom det var trångbott där uppe så flyttade man nog ner en viss del av verksamheten här. Men exakt vad som har pågått i de här rummen vet jag inte, säger Anders Sundqvist.

Men att det händer oförklarliga saker vittnar många om, Anders berättar om personal på Swedbank som tydligt sett en "kvinna med silvrigt vitt hår och vitt lakan glida förbi. Och kvinnan som städade i den stora salen på hotellet som alltid fick stoppa tillbaka kontakten till dammsugaren minst två gånger varje gång hon skulle dammsuga, fast kontakten satt stenhårt fast i väggen.

undefined
"Vem vet vad som pågick här bakom", säger Anders Sundqvist.
undefined
En del av väggarna har börjat vittra sönder.
undefined
Piteå kommun fick ta över en hel del möbler och annat från dåvarande landstinget.
undefined
Mängder av lampor som Piteå kommun fick ta över från dåvarande landstinget 1987.

Har du själv upplevt något?

– Jag tror ju inte på sådant där egentligen, men jag har känt en sak en gång, säger Anders Sundqvist och berättar om hur kan kallades ut på ett larm på hotellet en helg utan gäster.

– Halvvägs i korridoren kände jag en vind eller ett slags korsdrag och stannade upp. När jag gick vidare så kände jag det igen. Jag har tidigare skrattat åt folk som berättat något liknande, men jag inbillade mig inte, säger Anders Sundqvist och berättar att känslan han fick hände precis utanför det rum där det sägs att det spökar – rum 605.

undefined
PT följde med Anders Sundqvist på en nästan tre timmar lång guidad tur nere i kulvertarna.
undefined
Här nere skulle man lätt kunna gå vilse i gångarna.
undefined
Det fanns en telefonväxel nere i kulvertarna.
undefined
Rördragningen i kulvertarna fascinerar.

Men även roliga saker har hänt i kulvertarna. Anders berättar om hur hans son under en period fick öva med sitt rockband i ett av rummen – under en period på 90-talet användes kulvertarna av Riviera friidrott för löpträning och kulvertarna har också varit en plats för hemliga kärleksmöten.

– Det har gosats en hel del här nere, det vet jag (skratt).

Men innan han började jobba på Furunäset 1987, var Anders Sundqvist också där sex månader som maskinist sommaren 1976.

– Då hade jag bara en bild av att folk skrek, levde om och var tokiga, det måste ha varit fruktansvärt att jobba här i början och synd om många av dem som hamnade här som säkert bara var lite avvikande.

undefined
Mängder av rör. Från början värmdes hela Furunäset upp med ånga, sedan blev det ett vattenburet system.
undefined
Vissa rum är ljusare.
undefined
Ett gammalt hisschakt som har rasat ihop.
undefined
Här nere pågick troligtvis behandlingar såsom lobotomi, elchocker och att man försatte patienterna i insulinkoma.

Patienten Karl-Gustav Högmodig, "Modig", brukade komma och dricka kaffe med maskinisterna.

– Vi hade en stor plåtlåda där vi hade lite grejer, så där var han och fyndade två- och tremeters kablar och fixade egen belysning i sin verkstad. Men till sist fick snälla elektriker komma och rädda honom, det fanns risk att det börjat brinna annars. Men han hade absolut kunnat bo i en egen lägenhet i dag.

undefined
"Det finns väldigt mycket historier om kulvertarna och ungdomarna tycker att det är spännande här nere", säger Anders Sundqvist.
undefined
Vissa av rummen låses fortfarande upp med gamla nycklar.
undefined
En gammal skylt visar vägen till sjukgymnastiken.
undefined
En gammal skylt visar vägen.

Under tiden som ung maskinist hann Anders bli hotad av en patient – en annan gång hade det också kunnat sluta illa.

– En kvinnlig patient hade fått tag i ett saltkar som hon bara skickade ut genom fönstret som var lite öppet. Det slogs i tusen bitar precis framför fötterna på mig. Sedan hörde jag hur hon tokskrattade.

undefined
Här pågår arbete.
undefined
Känslan är att man inte vill vara här nere ensam.
undefined
Upp mot ljuset igen.
undefined
Anders Sundqvist tycker det är fint att det gamla mentalsjukhuset lyckats förvandlas till en framgångsrik företagsby. "Det blev något bra av det, i dag skäms man inte för det som varit", säger han.

Efter mer än 30 år på Furunäset har Anders Sundkvist nu gått i pension.

– Mest saknar jag kollegorna och hyresgästerna, jag är ju väldigt social av mig. Under många år gick telefonen varm, nu ringer det inte alls lika mycket som förr.

Ånga värmde upp Furunäset

Piteå hospital och asyl invigdes 1893, då stod även de smalare sidokulvertarna klara. De var till för varm- och kallvatten, el och ånga. Här fick inga patienter vara utan bara maskinpersonalen.

Hela sjukhuset värmdes upp med fyra ångpannor som eldades med spillvirke från Munksundssågen. Även patienterna fick hjälpa till med arbetet.

Värmen spreds via sidokulvertarna och värmekammare upp till avdelningarna, där kunde personalen reglera värmen via spjäll.

År 1927 byggdes Furunäset på med ett våningsplan och uppvärmningen gjordes om till ett vattenburet system med radiatorer. 

Panncentralen flyttades ut till en fristående byggnad och eldades med kol och avfall från den lokala sågverksindustrin.

Huvudkulverten var till för transporter av mat, sopor och för patienter och personal, den byggdes på 50-talet.

Efter ombyggnationen var sjukhuset cirka 20 000 kvadratmeter stort.

Källa: Piteå museum

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!