Hon tar emot i sin mammas kök i Björkliden utanför Långträsk. Föräldrarna bor bara mittemot henne - på andra sidan vägen. Nedanför föräldrarnas hus ligger stallet och hagen där de två hästarna - Nordsvensken Gavial och varmblodet Nano huserar. I samma byggnad finns också hönsen och intill ligger ett gethus.
Det var i juli som hästarna började utsättas för märkliga påfund. När Eva kom till stallet en morgon upptäckte hon tallkottar i hästarnas boxar.
Hästarna gick dessutom lösa inne i stallet, där det också förvaras mängder av torrfoder. Mat som hästarna lätt hade kunnat "äta ihjäl sig på".
Ett par dagar senare ligger en avbruten, spetsig tallpinne i
Gavials box. Någon vecka
senare ståltråd.
Eva polisanmäler händelserna, det är lugnt ett tag, men sedan "börjar det om igen":
- En dag i november när jag kom hem hade hästarna "sprängt hagen" och befann sig utanför. Till saken hör att de inte alls är lättskrämda, är vana vid lastbilar som dundrar förbi, att folk sågar och sådant. Men nu hade någonting gjort dem riktigt rädda.
Efter den händelsen var trakasserierna i gång på allvar. Vid flera tillfällen sedan dess har någon eller några personer öppnat hagen och släppt ut hästarna.
Vid ett tillfälle var Gavials ena hästsko vriden ut och runt på ett märkligt sätt. Eva berättar att hon varit i kontakt med två hovslagare som sagt att: "Fastnar skon någonstans så släpper den". Så hur kunde då skon böjas?
Vid flera tillfällen har de lösspringande hästarna tagit sig ner på Kolervägen som är tungt trafikerad. På nyårsaftons kväll, vid nio tiden, får Eva (som är ensam hemma) plötsligt syn på en okänd man som går runt utanför deras hus.
Onsdag den 14 februari eskalerar terrorn ytterligare. När Evas familj och hennes föräldrar är borta för att sjunga med kyrkokören, släpper någon eller några personer återigen ut hästarna som tar sig ner på Kolervägen, ända bort mot Åbyälven. Radion varnar för "lösspringande hästar" och situationen hade kunnat sluta riktigt illa. Som tur är får en av Banverkets anställda in hästarna i hagen.
- Gavials hästtäcke var alldeles blött av svett, minns Eva.
Banden som hänger ner från hästtäcket har dessutom knutits fast mycket hårt runt hans ben:
- Det känns som att någon har försökt att knyta upp det runt hans högra framben, men misslyckats, säger Eva.
Den här gången hade inte heller de andra djuren fått vara ifred. En av getterna i gethuset hade blivit instängd under en hylla och någon har plockat ägg som hönorna lagt och radat upp dem på hyllan i sadelkammaren.
Någon dag senare hänger plötsligt ett blått hästtäcke i stallets tak - på det står det "Norrbottens Länsförsäkringar".
- Det känns precis som en varning att "Du har väl dina hästar försäkrade"...usch....
Piteåpolisen ser allvarligt på polisanmälningarna som nu ska rubriceras som djurplågeri/vandalisering:
- Det här måste få ett slut, är det någon som har sett någonting eller vet någonting. Hör av dig till oss! uppmanar Eva.