Hon tar emot i sin mammas kök i Björkliden utanför LÄngtrÀsk. FörÀldrarna bor bara mittemot henne - pÄ andra sidan vÀgen. Nedanför förÀldrarnas hus ligger stallet och hagen dÀr de tvÄ hÀstarna - Nordsvensken Gavial och varmblodet Nano huserar. I samma byggnad finns ocksÄ hönsen och intill ligger ett gethus.
Det var i juli som hÀstarna började utsÀttas för mÀrkliga pÄfund. NÀr Eva kom till stallet en morgon upptÀckte hon tallkottar i hÀstarnas boxar.
HÀstarna gick dessutom lösa inne i stallet, dÀr det ocksÄ förvaras mÀngder av torrfoder. Mat som hÀstarna lÀtt hade kunnat "Àta ihjÀl sig pÄ".
Ett par dagar senare ligger en avbruten, spetsig tallpinne i
Gavials box. NĂ„gon vecka
senare stÄltrÄd.
Eva polisanmÀler hÀndelserna, det Àr lugnt ett tag, men sedan "börjar det om igen":
- En dag i november nÀr jag kom hem hade hÀstarna "sprÀngt hagen" och befann sig utanför. Till saken hör att de inte alls Àr lÀttskrÀmda, Àr vana vid lastbilar som dundrar förbi, att folk sÄgar och sÄdant. Men nu hade nÄgonting gjort dem riktigt rÀdda.
Efter den hÀndelsen var trakasserierna i gÄng pÄ allvar. Vid flera tillfÀllen sedan dess har nÄgon eller nÄgra personer öppnat hagen och slÀppt ut hÀstarna.
Vid ett tillfÀlle var Gavials ena hÀstsko vriden ut och runt pÄ ett mÀrkligt sÀtt. Eva berÀttar att hon varit i kontakt med tvÄ hovslagare som sagt att: "Fastnar skon nÄgonstans sÄ slÀpper den". SÄ hur kunde dÄ skon böjas?
Vid flera tillfÀllen har de lösspringande hÀstarna tagit sig ner pÄ KolervÀgen som Àr tungt trafikerad. PÄ nyÄrsaftons kvÀll, vid nio tiden, fÄr Eva (som Àr ensam hemma) plötsligt syn pÄ en okÀnd man som gÄr runt utanför deras hus.
Onsdag den 14 februari eskalerar terrorn ytterligare. NÀr Evas familj och hennes förÀldrar Àr borta för att sjunga med kyrkokören, slÀpper nÄgon eller nÄgra personer Äterigen ut hÀstarna som tar sig ner pÄ KolervÀgen, Ànda bort mot à byÀlven. Radion varnar för "lösspringande hÀstar" och situationen hade kunnat sluta riktigt illa. Som tur Àr fÄr en av Banverkets anstÀllda in hÀstarna i hagen.
- Gavials hÀsttÀcke var alldeles blött av svett, minns Eva.
Banden som hÀnger ner frÄn hÀsttÀcket har dessutom knutits fast mycket hÄrt runt hans ben:
- Det kÀnns som att nÄgon har försökt att knyta upp det runt hans högra framben, men misslyckats, sÀger Eva.
Den hÀr gÄngen hade inte heller de andra djuren fÄtt vara ifred. En av getterna i gethuset hade blivit instÀngd under en hylla och nÄgon har plockat Àgg som hönorna lagt och radat upp dem pÄ hyllan i sadelkammaren.
NÄgon dag senare hÀnger plötsligt ett blÄtt hÀsttÀcke i stallets tak - pÄ det stÄr det "Norrbottens LÀnsförsÀkringar".
- Det kÀnns precis som en varning att "Du har vÀl dina hÀstar försÀkrade"...usch....
PiteÄpolisen ser allvarligt pÄ polisanmÀlningarna som nu ska rubriceras som djurplÄgeri/vandalisering:
- Det hÀr mÄste fÄ ett slut, Àr det nÄgon som har sett nÄgonting eller vet nÄgonting. Hör av dig till oss! uppmanar Eva.