SINGER/SONGWRITER. Jag minns debutplattan "Veneer" som en stämningsfull, men rätt enformig historia. Den avskalade produktionen förmådde sällan lyfta sångerna till större höjder, om än många tyckte annorlunda. Fyra år senare släpper González uppföljaren "In our nature" och även om man kan dra ljudmässiga paralleller så har det hänt en del. Han säger sig vara inspirerad av Elliot Smith, men jag vill nog hävda att Denison Witmer ligger närmare. Fortfarande är det i stort sett en röst och ett flyhänt gitarrspel som gäller, men melodierna är överlag starkare och man kan emellanåt skönja en "gladare" ton. I sköna "Teardrop" får jag klara vibbar av Crosby, Stills and Nash. Det som saknas är givetvis stämmor och fler gitarrer, men i alla fall. Jose González har utvecklats, men fortfarande har musiken i längden en tråkig tendens att kännas enformig.
