Ett annorlunda brudpar

e På kyrktrappan vid Öjebyns kyrka stod ett par. Han hade mörka vadmalskläder, pjäxor och ett brett bälte över magen. Hon hade mörka kläder, pjäxor med yllesockar nedvikta över skoskaften och en vit tunn slöja över huvudet. Jag stod där helt förbluffad. Var det begravning eller bröllop?
- Se dö hur döm se ut öte kleda, sa jag till mamma som också gått hit för att se bruden.
Vi var vana att brudar hade vita fina klänningar och männen hade kostym eller frack, men detta var väl att urskilja sig nog så mycket.
- Döm vara säkert frå inlande, nå lappom tycktes mamma veta.
Vi stod där ytterligare en stund och så kom nästa episod. Bruden tog upp en pipa, stoppade den full med tobak och eldade på med tändstickorna till det blev riktig glöd sedan drog hon djupa bloss och såg ut som om hon njöt av det.
- Milda tid, sa mamma, nö gå vä jädantjena.
Vi traskade hemåt med mycket att berätta för skåtabåon. Det måste ha varit någon kyrkhelg. Det var mycket folk i farten. Vi banade oss väg mot Sjömarks café och gick in för att köpa något extra gott till kaffet på kvällskvisten. En parisersmörgås och en munk till var och en kostade mamma på. Raka vägen hem och så småningom lyssna på radion. Lördagskvällarna var det litet extra roliga program. I denna tid hette programmet Snurran och det var innan karusellen med Lennart Hyland började sändas. Jag hör hans röst:
- Godafton mina damer och herrar i kväll ...
Något senare blev det radioteater och ibland kunde det vara riktiga rysare. Radioteatern ger "Den tredje mannen". Då kröp jag med huvudet under täcket.