Thomas Backeström, avdelningschef vid Socialtjänsten har tidigare lämnat tvetydiga uppgifter om huruvida kommunen har ärenden till adressen eller inte. Gunilla Granqvist är tydlig:
– Vi jobbar som bara den med att motivera de här personerna till att förändra sina liv. Det är klart att man kan välja att se det som att vi inte bryr oss om de här personerna, men vad är bättre? För mig är svaret enkelt. Jag tycker det är mycket bättre att vi åker dit och hämtar dem än att vi låter dem vara, säger Gunilla Granqvist.
Hon dementerar att kommunen skjutsar dit folk som kommit ut från behandlingshem.
– Det gör vi absolut inte. Inte om personen har fullföljt sin behandling. Vi planerar aldrig för en återgång till missbruksmiljö. Däremot händer det att klienter avbryter sin behandling själv, innan vi kommit till den punkt då vi erbjuder möjlighet att hyra en bostad av oss, säger Gunilla Granqvist.
Hon poängterar att det finns många personer i Piteå som har en missbruksproblematik, som befinner sig i en miljö där missbruk förekommer.
– Det är tyvärr ingenting som är unikt för dem som bor på just den adressen. Det är jättetufft att ta sig ur ett missbruk, kanske behöver man tänka om. Öppenvård kanske inte är den rätta behandlingsformen. Man kanske borde söka till en behandling istället, säger Granqvist.
Hon understryker att ingen som söker hjälp för sitt missbruk nekas hjälp.
– Det är klart att det är problematiskt att de här människorna inte har andra ställen att bo på. Och vad händer de dagar då de inte kommer överens? Det kanske också finns personer som inte får bo kvar, vart ska de ta vägen, säger hon.
– Sen har vi en extremt tuff bostadsmarknad i Piteå, det är svårt att få tag i en bostad. Vi har ingenstans att hänvisa folk, det behövs ett härbärge, säger Gunilla Granqvist.
Men Gunilla Granqvist vill också inge hopp.
– Situationen var precis likadan när det gällde barackerna. Där var vi också och skjutsade och hämtade folk, vi följde dem över tid och till slut så hände det något. Till slut fattade en del av dem egna kloka beslut och sen var de inte kvar i barackerna.
Hon förstår grannarnas oro, men menar samtidigt att kommunen inte kan göra mycket mer.
– Vi kan inte överpröva någons ägande. Det skulle bli oerhört besvärande om vi hade makt att tvångssälja folks fastigheter. Det är jättesvårt. Vi förstår att grannarna är oroliga, de är ju även oroliga för personerna som bor i huset, säger Granqvist.