En söt historia

SAHARA HOTNIGHTSWhat if leaving is a loving thing(Stand by your band/Universal)PPP

Piteå2007-04-20 00:00
POP. Det har bara gått åtta år sedan Sahara Hotnights släppte sin hyllade debut "C’mon let’s pretend" och sedan dess har Robertsfors stoltheter vandrat en lång väg. Av det punklarmiga och skrikiga på debuten finns faktiskt ingenting kvar. Redan på förra plattan, "Kiss & tell", märktes kursändringen och i dag är Sahara Hotnights ett helt annat band. Men det var absolut ingen självklarhet att det skulle bli någon fortsättning. Efter att ha spelat ihop sedan de var elva år fanns en mättnad och inte minst slitningar i vänskapsbanden. Dessutom gick skivkontraktet ut.



Men Sahara Hotnights tog sig samman och på egna skivetiketten, påpassligt döpt till Stand by your band, släpps "What if leaving is a loving thing". En skiva fylld med popkarameller som till en del tar sats från 60-talets hitlistor, men framför allt har sina referenser i Pretenders, Tom Petty och Crowded House. Flera starka melodier med tydlig hitkänsla och första singeln, den Pretenders-doftande "Cheek to cheek", rusade rakt upp på listtoppen.



"What if leaving is a loving thing" andas mer studio än den livekänsla, som tidigare var Sahara Hotnights signum. Producenten Björn Yttling har renodlat och skalat av. Melodierna får tydligare tala för sig själva. Pitebördige Thomas Tjärnkvist spelar för övrigt akustisk gitarr på ett flertal av spåren.

En annan minst lika viktig skillnad är att Maria Andersson har slutat skrika. Här törs hon lita på att hon har en röst som faktiskt håller för att bara sjunga med.



Låtarna är i det stora hela ganska lättuggade och, som sagt, smittsamt hitorienterade. Det känns genomarbetat och bristen på modernitet känns inte som något större hinder. Efter några genomlyssningar är även den hårdhudade förförd av storstadsvemodet i sånger som "The loneliest city of all" och "Neon lights", men framför allt av de driviga exakta popmelodierna. Den som är intresserad kan ju också fundera över vilka texter som handlar om Maria Anderssons nu avslutade förhållande med Howlin Pelle från The Hives.



Det finns, som sagt, vinster med Sahara Hotnights nya sound, men samtidigt har en del av energin och intensiteten gått förlorad. Tjejerna har vuxit upp och en smula retsamt skulle man kunna hävda att de numera spelar tantrock, men det får någon annan göra. Jag nöjer mig med att konstatera att "What if leaving is a loving thing" varken är sensationell eller nyskapande, däremot en ganska söt historia.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om