En resa till Finland
Gränsstationen i Torneå-Haparanda.
Foto: Robert Lundberg
Vi hade ägg och smörgås med i en väska och mjölk i en glasflaska. Det var mysigt att sitta i bussen och smaska på maten och se olika vyer rulla förbi genom fönstret. I Haparanda stannade vi och köpte glass i strut, smaskens! När vi skulle över gränsen blev bussen tvungen att köra på järnvägsspår en sträcka eftersom det var den enda bro som förband Finland med Sverige. Tänk om tåget kom samtidigt?
- Nö är vi över, ljöd mammas lättade röst.
- Helt idiotiskt, sa en upprörd och säkert litet rädd röst någonstans i bussen, å så sko vä samma väg delbåka!
Nu skulle det verkligt spännande hända. Vi åkte till Rovaniemi som då var helt jämnad med marken. Intet ett hus fanns kvar efter tyskarnas bombningar.
- Huva, så kusligt, sa mamma.
- Å tyskjävla dena, sa en annan.
Färden gick till en liten landsortskyrka utanför den sönderbombade staden. Där skulle finnas en mytomspunnen präst som man kunde beskåda genom en glaskista i ett hål i golvet. Han såg ut som en torkad brun läderbit med armar och ben och ett kranium. Varför for man till denna plats för att titta på ett lik?
Jo, enligt sägen hade prästen sagt att om det inte är sant att Gud finns skulle han förmultna och var han bibehållen var det bevis för att gud finns.
- Det vet vi väl ändå, tyckte jag.
Den dagen var nog den mest spännande i mitt barnaliv hittills och något att använda i mina spökhistorier.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!