En böjd tändsticka

n - Nu ska vi tänd en tändsticka och se åt vilke håll den peek då den brinn opp, sa mamma. Frå de hålle kåm han som dö sko gift dä me.
Jag ristade en sticka och höll den med svaveldelen uppåt.
- Se där, sa mamma, min kåm frå gammelstadshålle.
- Å min kom frå Vitsand, men ja känn et nån där.
- Hä kåm dö å göra på någe år till upplyste mamma mycket trovärdigt.
Jag grubblade och tankarna flög hit och dit, men jag såg aldrig någon bild av en fästman framför mig.
Summan av kardemumman blev väl att vi båda längtade efter kärlek från något annat håll än oss själva. Vi hade levt ensamma i många år efter pappas död och höll på att komma ut i livet igen.
Det var en försiktig undran om någon kunde älska oss lika djupt som pappa hade gjort.
Livet måste gå vidare och litet framtidstro hade vi börjat bygga på.
Det var lugnet före stormen i mitt liv och under årets gång har jag ofta längtat tillbaka till våra spådomar och önskningar om någon som stillsamt kom gående från Vitsand eller Åjbojn på grund av en brunnen tändsticka.