Eftertanke
och jag perspektiv
på livet fått
tänker jag förvånad
var det inte mer?
Jag kunde inte tolka
den rena kärlekens språk
som du till mig
ville förmedla
jag var visst fjorton år
Namnen som du så blygt
ristade i barken
En sådan ren och sårbar
känsla som du gav,
borde alltid gömmas
i en särsklid hjärtevrå
och aldrig glömmas
Jag borde öppnat
min ungdoms
vågbegjutna hamn
och hållit din rena
oskuldsfulla kärlek
för alltid
i min famn.
Så jobbar vi med nyheter