Det går i vågor det där med namn, men inte ens när jag var liten var Torbjörn särskilt gångbart. Visst fanns det en och annan Tobbe, men de flesta hette saker som Lars, Tommy, Mats, Ulf och Bo. Korta och koncisa namn, lätta att uttala.
Inte som Torbjörn, bökigt att säga och inte särskilt sexigt. Nå, de flesta har i alla tider kallat mig Tobbe och det håller väl ungefär samma klass som Bosse, Janne och Lasse.
Nej, jag har aldrig blivit mobbad för mitt namn, inte så, men det kunde ha varit värre. Pappa har berättat att han egentligen ville att jag skulle heta Kolbjörn eller rent av Asbjörn. Jag får väl vara en smula tacksam för att det inte blev så. Kunde ha blivit jobbiga smeknamn där.
De flesta människor har mer än ett förnamn och nu närmar vi oss den verkliga rysaren. Här handlade det ofta om gamla släktnamn eller i vart fall lite ska vi säga pompösare saker.
I samband med allehanda upprop i skolan kände sig alltid den sadistiska läraren tvungen att högtidligt läsa upp samtliga namn. I mitt fall Gustav.
I dag är tilltalsnamn som Gustav och Oskar allmängods, men på 60-talet innebar det uppenbar risk att bli tråkad. Det kunde vara värre än så. Jag minns fortfarande snubben som hette Teofil som andranamn.
Den snubben fick höra samma oskyldiga ret under hela sin skolgång. Typ, ”Vad har du ätit till frukost?”. Ja, du fattar resten.
Värst var det nog för namn som det gick att rimma oanständigheter på. Exempelvis Britta, Ulla och Kajsa. Om föräldrarna var riktigt fiffiga så blev det Ulla-Britta eller Sam-Lage. Här pratar vi fall för barnavårdsnämnden.
Ofta var det mycket oskyldigare. En sång om Åke eller Ingela piggar alltid upp. Vill jag reta min son Jack så sjunger jag bara ”Stackars Jack ...”. Nå ja, som om han skulle bry sig.
Det här med dubbelnamn var mäkta populärt förr och det enda jag kan säga om det är – onödigt. Definitivt inte sexigt om vi ska prata i de termerna.
Det enda i namnväg som är onödigare är dubbla efternamn. Herregud, om föräldrarna hette Nilsson och Larsson som ogifta känns det väldigt onödigt att pracka på ungarna efternamnet Nilsson Larsson. Det är ju så otroligt ovanliga efternamn.
På senare år har många barn begåvats med fantasifulla namn som Tindra och Neo. Namntoppen 2012 var annars Alice, Elsa och Julia samt William, Oscar och Lucas, men ser man bara på den procentuella ökningen under de senaste sex åren så hamnar Sigrid, Majken och Elise samt Ebbe, Henry och Elvin i topp.
Trender, trender och utan att ha bevis för det så sägs det att min ungdoms namn är på väg in i en ny storhetstid. Då blir det Tommy och Annika igen.
Men, Torbjörn, nja, om än det finns cirka 22 000 män som bär namnet och en kvinna. En kvinna! Jag undrar hur det gick till och varför föräldrarna var så grymma. Fy fan, ungen har kolikskrikit i tre veckor, låt oss döpa henne till Torbjörn.
Dessutom heter 17 personer Torbjörn i efternamn.
När vi ändå är igång, via en slumpgenerator (skriver in mitt och hustruns namn) får jag veta att mina barn egentligen borde heta Irja och Jerker. Att jag inte visste det tidigare.