Doors knackar på dörren

ROCK. Göteborgarna Depressive Art skriver själva att de har "rötterna i en skivback från 1968" och visst är det retrorock så att det stänker om det. Framför allt är det Doors och en sångare, Klas Bohlin, med en röst som är mörkare och grötigare än förebilden Jim Morrisons. Eller är det Grodan Kermit?

Retro eller inte, men i sina bästa stunder gör Depressive Art väldigt bra låtar. Det är flödande Doors-psykedelia med pumpande orgel i "Solar system" och i ytterligare ett par spår, men uppenbarligen stod det skivor med Stones, The Who och Sabbath i den där skivbacken också. "Old man´s quarter" har ett flummigt Sabbath-groove och i avslutande "Oh solid ground part 2" solar bandet ut i evigheten.

Kanske bör man nämna att det finns släktskap med Soundtrack of our lives också, men Depressive Art är nog mer fast i en form och definitivt mindre eget. Dessutom är ljudbilden, medvetet eller inte, väl så burkig.

Doors knackar på dörren

DEPRESSIVE ARTBye bye dear everything(Woderland)PP