Göran Ljungberg berättar att han läste en olycksnotis i PT om en pojke som drunknat.
- Efter två dygn var det något helt annat när jag fick åklagaren Gunnar Gunés häktningsframställning, säger Göran Ljungberg, som minns att han aldrig under sin tid som lagman i Piteå (1975-1994) ställts inför något liknande.
- Uppmärksamheten från media var enorm. Det första jag fick göra var att förbereda tingslokalen för alla journalister.
- Huvudförhandlingen som varade tre dagar gick bra. Gunnar Gunné och försvararna Krister Finnsson (mamman) och Jöran Grapenson (styvpappan) gjorde ett bra jobb, säger Göran Ljungberg, som fick kalla in tolk till rättegången.
- Det fungerade bra eftersom vi fick en duktig översättare, Krigsman, vid Strömbackaskolan. Och själv fick jag användning av min gamla skoltyska som gjorde att jag kunde följa tolkens översättning. Jag fick en klar och tydlig bild av vad som hänt, säger Göran Ljungberg.
Känslomässig rättegång
Han minns att det var en känslomässig rättegång.
- Men jag hoppas att jag var professionell. Jag lät inte känslor påverka. Det var nog mer känslosamt för de fem nämndemännen, säger Göran Ljungberg, som dömde mannen för grovt vållande till annans död och till åtta års fängelse. Kvinnan fick 1,5 år för medhjälp.
Båda sidor överklagade till Hovrätten som skärpte straffen. Mannen fick tio år för mord, kvinnan fick fängelse i tre år.
- Hovrätten dömde rätt. Men sedan reagerade jag emot att inte HD beviljade prövningstillstånd, säger Göran Ljungberg, som sett filmen om mordet vid Tjeggelvas.
- Jag blev mycket imponerad där jag haft en del brevväxling med Marianne Lindberg de Geer.
Tragisk händelse
Advokat Jöran Grapenson minns brottet som en mycket tragisk händelse.
- Känslomässigt var det förstås tufft. Det är kanske inte det svåraste men klart mest uppmärksammade mål jag haft, säger Jöran Grapenson, som anser att tingsrättens dom var riktig.
- Hovrättens dom var fel eftersom uppsåtet inte var styrkt, säger advokaten, som likt Ljungberg hade velat få saken prövad i HD.
- Men den tar ju inte upp bevisfrågor, säger Jöran Grapenson, som säger att det var inte lätt att lägga den tragiska händelsen i Arjeplogs fjällvärld bakom sig.